Ett bekant namn?

I dessa dagar kan man inte förbigå Håkan Juholts namn. Men jag tänkte inte heller förbigå det, utan just stanna vid själva namnet.

Är det inte ett tecken på kortvarigheten av hans tid vid makten att han hann avgå innan folk lärt sig hur de skulle uttala hans namn? I ett av många radioinslag under den tumultartade lördagen samtalade två kommentatorer om Juholts avgång. Den ene uttalade namnet konsekvent Júholt, alltså med betoningen på första stavelsen, ungefär som en norrlänning uttalar Stóckholm. Den andra sade lika konsekvent Júhólt, med samma betoning på båda vokalerna, ungefär som det rikssvenska uttalet av Stockholm.

Vem har rätt? Det har jag ingen aning om. Jag har för mig att jag hört att han själv uttalade det Júholt, om det är till någon ledning. Men medge att det är intressant att man under en socialdemokratisk partiledares hela tid i ledningen av sitt parti inte kommit fram till hur hans namn skulle uttalas?

Å andra sidan har folk fortfarande inte lärt sig hur det väl nu avsomnade Ny demokratis ena ledares namn skulle uttalas. Förnamnet uttalades stundom på vad de fåkunnige trodde var ett korrekt engelskt uttal: Ajjan, andra åter korrekt (på både engelska och svenska) Ian. När det gäller efternamnet ville samma fåkunniga del av nationen skryta med att de kunde tyska och uttalade det på Wachtmajster, medan andra uttalade det rätt, det vill säga som familjen själv sedan generationer uttalat det: Waktmejster.

Men det är ju en annan sak. Det var bara ett litet parti och bara namnet på den ena av två partiledare de missade på. Det andra namnet, Karlsson, klarade de av.