SM-guld! .. SM-guld!

Man riktigt hör, ända ut, på Sveavägen hur medlemmarna i Verkställande utskottet ropar SM-guld! … SM -guld! … SM-guld!

Tongångarna är nästa lika över hela landet, inte bara inom socialdemokratin, utan även V:s Jonas Sjöstedt ligger så lågt han bara kan, i hopp om att kunna formera en enad opposition inför valet 2014. Men bådas mål är klart: SM-guld!
Inte ens det faktum att V fått inemot 100.000 S-väljare över till sitt parti, (enl. SIFO), kunde hindra V-ledaren att i P1-Morgon uppvisa ett nära nog masochistiskt drag genom att hälsa “de nya” välkomna men samtidigt  hänvisa till en icke existerande oppositionsallians. Jonas Sjöstedt vet att, oavsett hans partis framgångar, hans enda möjlighet att nå målet “SM-guld”, är att liera sig med Socialdemokraterna. ( Det intressanta var att lyssna till Miljöpartiets Åsa Romson som i samma studio och med samma frågestälning höll tand för tunga och talade nästan inbjudande till båda parter: “Vi stöder dem som stöder vår politik”).

Och nu över till något helt annat – men ändå samma sak.

Otaliga är de gånger då man hör det skrålas … SM-guld! … SM -guld! … SM-guld!  Floskler som att “på pappret har vi det starkaste laget”, “vi är på gång”, “varje poäng är värdefull” staplas på varann. Men oftast blir resultatet klent. Exempel på detta kan man uppleva inom, till exempel, fotbollen, basketen och ishockeyn. Alla tycks leva över sina tillgångar (OBS! egna tillgångar), men samtidigt ekar drömmen om SM-guld i korridorerna.  Och detta självbedrägeri pågår, år ut och år in.

Och nu tillbaka till “samma sak”.

SM-guld skall det vara – och fort skall de gå. Men titeln skall tydligen, om man lyssnar till Jonas Sjöstedt , vinnas med andras tillgångar.