Hej på er alla glada bagarbarn

images-1

Ett år till valet!
Och då kommer tomten!
Fr.o.m. nu och framledes blir det följaktligen bullfest för hela slanten –
allt i en Olrogsk anda.

Klappa takten alla bagarbarn,
Bullfest, bullfest hela da´n.
Vetemjöl från livets grottekvarn, images
Bullfest, bullfest hela da´n.
Vi är alla glada bagarbarn,
Bullfest, bullfest hela da´n.
Slå på stort det har vi alltid gjort,
så det är bullfest, bullfest hela da´n.

 

Vanligen benämner man fenomenet, som med återkommande olympisk regelbundenhet uppstår, som valfläsk, men personligen känner jag mer för begreppet bullfest. Kanske beror det på Ulf Peder Olrogs metafor ”vetemjöl från livets grottekvarn”, är så träffande.
Det är kanske så vi många gånger upplever vår tillvaro .
Först skattar staten våra gemensamma ansträngningar för att sedan, när det blir val, ge tillbaka så att vi alla blir glada bagarbarn.
Men tro nu för allan delar inte att det kommer att knådas och bakas endast i Rosenbad utan säkerligen i samtliga bagarstugor, men då  under parollen – ”nu skall ni få se på andra bullar”. 

Unknown-1.jpeg

Bagarstugor – var som helst i Sverige

Med viss bävan ser jag därför fram mot det närmaste årets alla bakverk, men jag lovar, även jag, att återkomma med egna små bakverk under rubriken Bullfest.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

A picture says more than a thousand

Visst finns det tecknare i våra större tidningar – Bard i DN, Bergelin i SvD – men ändå saknar jag numer de där stora giganterna som genom en genial bild kunde förmedla mer än alla nyhets- och ledarsidor tillsammans någonsin kunde spegla. Och numera använder sig tidningarnas tecknare mer av en serieteknik där även orden måste till för att förstärka budskapet.

Skärmavbild 2017-09-14 kl. 11.51.48Beskåda till exempel den legendariske signaturen Lamm i DN då han porträtterade den franske presidenten general de Gaulle. Även om generalen numer huserar i den historiska garderoben, så kan ingen missa vad som menas med det högsta ämbetet i Frankrike. Alltsedan Louis IVX – l ́etat c ́est moi – vilar en tradition över de franska presidenterna.

 

bofors87

Eller se med vilken schvung det blir i TecknarAnders karikatyr i SvD, då han böjer ”det viktigaste” i en symbolisk gest då han kommenterar Boforsskandalen 1987.

(På något sätt får jag en känsla att ett antal epigoner inspirerats av originalet).

 

I avsaknad av träffande karikerade politiska händelser i svensk press kan jag dock fortfarande gotta mig åt anglosaxiska tidningar, som t.ex. nedanstående bild som jag hittade i The Economist.
Kan Brexitförhandlingarnas komplexitet förmedlas på ett mera slående sätt?

21432744_1330864620355695_5706946911795393164_n

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

I valfläsktider

Bild 1

Ett dilemma

Många tänkare och många debattörer hävdar ofta att man skall aldrig rösta på ett parti för vad de vill åstadkomma utan man skall rösta efter vad de åstadkommit med sin politik.

Det är lätt att instämma, men det tråkiga med det resonemanget är att då finns det ju inga partier att rösta på.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Akademiska – vår tids Wasa

Unknown.jpeg
Man skall inte trötta sina eventuella läsare med sjukdomar, framför allt inte egna, men jag kan inte undanhålla mig från att beskriva mina erfarenheter från dryga halvåret med gallstensbesvär. Och låt mig genast konstatera att så fort man kommit innanför sjukhusväggarna så möts man av mången, mycket kompetent personal.
Men – vägen dit!
Allt började i februari 2016 på Akademiska sjukhuset´s akutmottagning. Då konstaterades gallstensanfall. Utskrivning med 4 olika läkare på vårdcentralen som samtliga föranstaltade om olika typer av provtagning. Därefter ultraljudsundersökning, remissförfarande – 7 stycken! – med åtföljande väntetider. Svar till remitterande läkare – 4 stycken! – och se, dryga 7 månader senare beslut om operation … men först måste en remiss för datortomografiundersökning göras med upp till 3 månaders väntetid!

Är man i vårdsvängen så får man många nya vänner – åtminstone har alla något att berätta. Och det är inga positiva omdömen om vägen till bot och bättring. Extremfallet är nog patienten som blivit sövd, men operationen ställdes in. Men inställda operationer tycks annars vara vardagsmat.

På något märkligt sätt verkar det som om det finns en tradition i det här landet alltifrån Wasas haveri och framåt. Alla mastodontprojekt som sjösätts tycks sluta i någon sorts haveri. Storvulna planer, hög svansföring och outtalad inkompetens förbyts strax i totala misslyckanden. Karolinska i Solna är ett gott exempel. Och nu Akademiska där man slår sig för bröstet och basunerar ut att ”vi bygger ett halvt nytt Akademiska”. samtidigt som vårdköerna bara växer.
Känns fenomenet igen.
Man vill bygga snabbjärnvägar och samtidigt står 1000-tals resenärer på Stockholm Central – där också – och väntar på tågen som inte går.

Är det kanske dags att inrätta en permanent haverikommission dit man kan hänföra alla miljardprojekt + 400 års erfarenhet av svensk elefantiasis.

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

016-353 160

1200px-Ericsson_bakelittelefon_1931

Bra konstakt… utan förlängningssladd!

För guds skull. Ring inte rubricerade nummer. Dagens inlägg handlar naturligtvis inte om ett specifikt nummer utan kanske mer om en svunnen tid då ett ”slaget”(sic!) nummer ledde till ett kollektiv. I mitt fall hette kollektivet ”Löfhulta”! Därmed sagt, kom svaret vem uppringaren önskade tala med. Och i mitt fall hette betydde det oftast – ”har du pappa hemma”. Visst fanns det samtal som riktade sig till andra i familjen, men telefonen var  kommunikationsmedel mellan personer som hade något ”väsentligt” att förmedla. Och det gällde naturligtvis inte min bror, min mamma och framför allt mig. (Med viss rodnad kan jag fortfarande memorera alla de intima samtal som jag växlade med hemliga kärlekar, men som bryskt avbröts av en uppfordrande fader med orden: Nu har du pratet nog. Lägg på!)
Inte vet jag var jag hamnat om jag icke åtlytt min fader, men en sak är säker … telefonen har numer ändrat karaktär!
Trots allt; förr ringde man till ett kollektiv – t.ex. en familj – och vem som svarade gav en möjlighet att språka med den som svarade i familjen, men idag har alla ett eget nummer.
Hur många far- och morföräldrar kommer endast i kontakt med respektive avkomma, ett fenomen som kommer att kvarstå tills telefonbolagen gör så att man, som privatperson, kan koppla upp sig mot flera samtidigt.
Vilket bolag blir först?

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

NoA!

Unknown.jpeg

Inte för så många år sedan kunde man färdas mellan Uppsala och Stockholm på 50-55 minuter, men nu får man lägga till cirka 20 minuter – åtminstone. Det spelar egentligen ingen roll när på dagen man färdas, så drabbas man likt förbaskat av köbildning på E4:an. Det börjar redan  i höjd med Märsta. Av någon outgrundlig anledning har köerna tilltagit på detta vägavsnitt. Sedan, efter att ha passerat den s.k. Svinrakan i snigelfart så är det dags igen att krypköra strax efter  Sollentunaavfarterna. Och när man så nått Järva Krog är resten bilar, bara bilar, bilar, bilar …

Efter dryga timmen når jag så min destinationen, som bär det internationellt klingande namnet SoFo och skall tydligen uttolkas som South of Folkkungagatan. Och att där hitta en parkering – glöm det … bilar, bilar, bilar. Allvarligt talat; jag förstår inte hur man kan leva i den här miljön 24 timmar om dygnet.

Och … ja, ja, jag vet … man skall inte åka bil – man skall åka tåg – om de går.
Men så finns det en annan lösning.
Åk till Uppsala! Precis vad jag gjorde häromdagen.
Bilar på utfarten. Lastbilar, bussar och ännu fler bilar.
Men så vid Arlandavfarten så försvann flertalet fordon.
Det var då det dök upp i huvudet:
NoA!
Norr om Arlanda. Vilken känsla – en känsla som är svår att beskriva.
Böljande sädesfält, kilometervida vyer, blandskogar i tidiga höstfärger och … nästan inga bilar.
images2.jpeg
Det kan verka föråldrat, urmodigt, förlegat, ja, rent av mossigt, men det är speciell känsla att passera NoA.
Nästa gång någon frågar mig var jag kommer ifrån skall jag svara, i stark konkurrens med Uppsala, att jag kommer från NoA.
Det är svårt att förklara vad NoA står för men det är en speciell känsla.
Sätt dig i bilen och pröva själv.

Unknown-1.jpeg

Uppsala – NoA

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Lägg ner och gör om!

Så har jag då begått min debut.
Som tittare av Morgonstudion.
Och premiären lär inte få någon uppföljning från min sida.

Skärmavbild 2017-09-04 kl. 09.47.57.png

Vilket trams. Två ”jämlika”, (en av varje sort), programledare hade fullt sjå med att hela tiden vara uppkopplade mot varsin laptop. Ibland tittade man dock upp och försökte se ut som om de hade kontakt med sin publik. I bakgrunden såg man suddiga bilder rulla på ett antal TV-skärmar – det verkar modernt – och värre skulle det bli. En nyhetsuppläsare försökte förmedla de senaste nyheterna, intervjua en härför inkallad person, samtidigt som ett femtal TV-skärmar i bakgrunden rullade. Det enda som harmonierade med nyhetsuppläsarens meddelanden var en inklippt stor TV-skärm, men som tyvärr hakade sig. I bild kunde man få se USA:s försvarsminister på Vita husets gräsmatta, men som sedan även fick illustrera ett inslag om barnafödande – tror jag. Allt var så virrigt.
Att titta på Morgonstudion blev till som att spela simultanschack utan bräde. Man fick föreställa sig det mesta.
Men som sagt – det är säkert modernt – men urdåligt!

P.S. Ibland undrar jag varför jag ens ids kommentera ett fenomen som ett TV-program. Det är ju bara att stänga av!
Sagt & Gjort.

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur