Kryonik

skarmavbild-2016-09-17-kl-14-36-36

Människan är ett egendomligt djur.
Någon annan reflektion kan jag inte göra, efter ha läst en artikel i senaste numret av tidskriften Axess.
Artikeln handlar om något så egendomligt som kryonik, det vill säga att man låter den egna kroppen frysas ned till -196° C.
Och … ?
Allt börjar kännas som om man vill förekomma den yttersta dagen – när nu den infaller.
I alla händelser är det här som homo sapiens börjat anta allt märkligare former. Tvåtusenfemhundra ”exemplar” har i USA tecknat avtal om bli djupfrysta tills dess det är dags att tinas upp till en bättre värld och ett evigt liv. Hoppas man!
Tron på att vetenskapen, i en framtid, skall fixa alla svårigheter som att bota dödliga sjukdomar och dessutom tillhanda ett evigt liv är tydligen det som får ekonomiskt oberoende att betala för sig.
Priset enligt artikeln – mellan 28 – 200 000 dollar – känns dock något märkligt!
Hur resonerar en sann kapitalist när det gäller en sådan osäker investering.
Om jag känner amerikanen rätt så är det nog 200 000$ som gäller. Men å andra sidan är det ju pengar i sjön om experimentet misslyckas. (Men antagligen skulle det likväl kännas lite skämmigt om man som fullblodskapitalist börjar pruta på och tumma på utfallet redan nu – i levande livet.)
I alla händelser tror jag att företeelsen kryonik kan bli en framgångssaga i USA, för som alla vet, så lever man i den fasta förvissningen ”over there” om att man  ju alltid kan stämma Kryonikföretaget på ett rundligt skadestånd.

Men det får, som sagt, framtiden utvisa.

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Att få på pälsen.

images

Bild i Kristianstadsbladet innan de 100 dagarna

Idag – (kanske den sista sommardagen?) – associerar jag trots värmen till ett bevingat uttryck från sent 50-tal.
I frågeprogrammet ”Vi som vet mest” sökte programledaren Folke Olhagen allt som oftast väva in ett eget citat som löd… det är inte utan att den gamla vinterpälsen kommer till heders.
Jag vet inte i vilken sammanhang han använde citatet, men nog ligger ordet vinterpälsen nära till hands i och med att Anna Ekström i går utnämndes till till gymnasie- och kunskapslyftsminister. Kyliga vindar drar genom utbildningsdepartementet  och inför stundande vinter verkar det som herr Fridolin kommer att stå naken. Mannen som skulle reformera skolan under de närmaste 100 dagarna efter han tillträtt som utbildningsminister, har sedan tidigare fått minister Ylva Johansson (S) som överrock. Men nu behövs gedignare plagg för att inte herr Fridolin skall bli totalt utfryst.

En annan klassisk skämtteckning dyker upp när jag så beskådar farsen inom Utbildningsdepartementet.

Albert Engström har illustrerat en dramatisk scen, där en Gustav gått igenom isen på Stockholms ström och försöker kravla sig upp ur vaken. Då ropar hans vänner:
Gi dej Gustav – du sliter bara ut naglarna.

albert_engstroem_medium
Vissa skämt går igen.

Tidigare in- som åsikter:

https://flanerase.wordpress.com/2016/05/14/prastens-lilla-kraka-ii-forts/

https://flanerase.wordpress.com/2016/05/26/de-hundra-dagarna/

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Mr Showstedt?

skarmavbild-2016-09-08-kl-13-43-08

Kopia av originalet men fel person.

Förvirringen är stor, skrev jag häromdagen, när det gällde ett begrepp som det finns lika många uttolkningar av – som uttolkare. (Begreppet var alliansfrihet.)
Men nu gäller allvarligare saker.
Vem är jag egentligen?

I passet står det Sjöstedt, i mitt amerikanska visum står det Sjoestedt och på flygbiljetten Sjostedt. Man kan säga att jag egentligen borde vara helgarderad, men vad hjälper väl det när mitt namn ändå uttalas som Fjåstedt i England, Tjöstedd i Frankrike och Chosett i Spanien.
Som om inte det räckte.
Men så igår, så ringde en anonym röst och presenterade sig som Mr Bing. Kanske det var det som gjorde att jag direkt associerade till Bing Crosby och show-biz. Och förvirringen blev inte mindre av att Mr Bing ville att jag skulle komma till Boston och spela. Eftersom jag har spelat gitarr, fuskat på piano och betraktat ukulele som mitt huvudinstrument, protesterade jag och förklarade att Mr Bing antagligen misstagit sig:
– Sorry, but am I not speaking with Mr Sjoestedt?
– Yes, you are speaking with mr Sjöstedt  – Axel Sjöstedt.
– Good then! Can you come to Boston, late october, to play with us.
– Sorry. I think you´re misstaken. Maybe should talk with my son …
Det var nu jag begick misstaget för jag tillade … because he is in show-biz.
Mr Bing andades tungt, men så tycktes han ha förstått hela sammanhanget.
– Ah! Now I understand. You are mr Show-stedt. Excuse me!

Förvirringen var total.

Men det har hänt förut. Det finns nämligen en symfonisk trumpetare vid namn Axel Sjöstedt

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Förvirring är stor

 

kfs-app-huset-fi

Förvirringen är stor – i alla fall för mig.
Orsaken är den debatt som blossat upp efter den Nato-utredning som lades fram i veckan som gick.
Istället för att utredaren fick presentera sina synpunkter, för och emot ett NATO-medlemsskap, så försökte två ministrar att lägga locket på, genom att skriva en artikel i Dagens Nyheter. Sådant skapar en uppblossande debatt – som att söka släcka grillen med mer tändvätska. Repliken blev omedelbar.
I ock med att utredningen lades fram trodde jag i min enfald att de argument som fördes fram av utredaren skulle lägga grunden för en sansad debatt i försvarsfrågan.
Men ack nej. Fram rullades det gamla artilleriet och ammunitionen var densamma som tidigare.
Den ena parten betonar alliansfriheten* – den andra tryggheten i ett osäkert läge.

En sak borde man kanske kunna vara överens om och det är att ingen av parterna kan skåda in i framtiden, men inte ens det vill man medge,  utan resonemanget bygger på vad man tror är sannolikt. Dock finns en samsyn och det är att eventuella framtida hot kommer från Ryssland.

Detta påminner mig om min egen militära utbildning.
Vid ett tillfälle av ”bibelstudier”, det vill säga fördjupade studier i militärens egen bibel, benämnd SoldF,  (eller för den obevandrade står förkortningen för Soldaten i Fält) så framgick det att alla anfall kom österifrån. Det var alldeles klart att den tänkta fienden kom från dåtidens Sovjetunionen. En klarsynt befälselev ställde därför följande fråga till löjtnanten som stod för utbildningen:
– Varför kommer fienden alltid från öster?
Löjtnanten tog si om hakan och funderade och efter en stund kom svaret:
– Bra fråga. Det hade jag inte tänkt på … fienden kan ju faktiskt göra en kringgående manöver och komma från väster.

Förvirringen var stor – redan då!

*Att vara alliansfri är att stå utanför militärpolitiska samarbeten av typen militärallianser. Hur fungerar det med det s.k. värdlandsavtalet?

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

En tjusig sport!

images
Jag tror att det inte finns någon sport som gör mig så beklämd som boxning.
I kontrast till landslagsledaren i fotboll, Janne Andersson, som predikar inför sina spelare att man alltid skall respektera sina motståndare – aldrig håna en förlorare, aldrig visa sig överlägsen – även om spelet går ut på att vinna – så hittar man dess motsats inom boxningen.
Om du vill ha ett smakprov på kulturen inom boxningen så spela upp intervjuerna med två kvinnliga kombattanter inför en match nu på lördag. Jag baxnar.

”Det kommer att bli ett krig på blodigt allvar”, säger Mikaela Laurén till SVT Sport. Och så uttalar hon följande om sin motståndare: ”Jag har aldrig, aldrig, aldrig velat vinna en match och slå ner en motståndare som så mycket som jag vill den här gången.”

Krig?
Slå ner en motståndare?
Är detta boxningens innersta väsen som talar?

Vad är det för sport där det går ut på att slå sin motståndare medvetslös? (Och där slag under bältet är diskvalificerande!).

Jag vet att diskussionen alltid blir polariserad, där sporten lyfts fram som en social räddningsplanka för många eller i andra fall sportens fysiska träningsutmaningar.
Men – har inte mänskligheten kommit längre än att den accepterar att man hänger upp rep i en kvadrat och säger att det skall bli en match – då är det okey med grov misshandel?
Hur kan det vara så?

Jo, det handlar om samtycke påstår sig uttolkare av lagen.
Samtycke till vad?
Att bli nedslagen?

Kan inte medierna med SVT i spetsen , som start på att få slut på eländet, bojkotta denna så kallade sport?

 

1 kommentar

Filed under Kultur, Politik & samhälle

Gud är större – än vad?

 

Skärmavbild 2016-09-06 kl. 15.58.31

S som i störst?

Eftersom jag inte tillhör klubben Svenska kyrkan bör jag antagligen hålla tyst i församlingen i likhet med Paulus ord.

Men eftersom yttrandefriheten överflyglar religionsfriheten i vårt land ger jag mig i kast med ett ämne som kanske fordrar mer än en teol. kand.
Men som gammal agnostiker tar jag mig ändå rätten att reagera på vår ärkebiskop Antje Jackeléns valspråk – ”Gud är större”– ett, för mig, ytterst märkligt motto från Svenska kyrkans främsta företrädare .
Till att börja med; för mig handlar det om en komparering av verbet stor och vad jag kan minnas så fanns det tre former – positiv, komparativ och superlativ. Alltså blir resultatet av böjningen, ”Gud är stor”, ”Gud är större ”Gud är störst”, att hennes motto är en komparativform.
Följdfrågan måste ju då bli större än vem? – eller kanske – större än vad?
Men några sådana svar ges inte av ÄB. Vad jag vet är en hänvisning till ett bibelstycke, (Johannesbrevet 3:19), där det står … Gud är större än vårt hjärta och förstår allt … det enda som hon stöder sig på.

Ursäkta en yngling!
Jag har läst och förstår ingenting!
Om hon ändå tyckte att Gud är störst så hade jag kanske förstått logiken – men ”större”? Nej, bättre kan hon väl?

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Nån annan.

images

Under kategorien ”sur gubbe” måste väl höra, när jag reagerar mot en alltmer utbredd attityd – ”nån annan gör väl det?”.
Men jag är inte ensam.
En bättre kompanjon än dagens ”utmanare” – fotbollslandslagets Jan Andersson – kan jag väl knappast få.
Av en ren sinkadus lyssnade jag till honom när han sommarpratade och lade ut texten om hur man bygger upp ett lag i slutet av programmet. Det handlar förstås mycket om de traditionella värdena att alltid göra sitt bästa, men det var en annan detalj som jag noterade.
När hans spelare kommer in i omklädningsrummet och slänger tejpen som håller fast benskydden på golvet – sådant beteende accepterar Jan Andersson. Dels uttrycker det lättja, dels att någon annan – ”nån annan” – får väl ta hand om det.
Och just ett sådant beteende skapar en attityd som alltmer breder ut sig i samhället. Barn får lära sig redan på ett tidigt stadium att det alltid finns ”nån annan” som tar hand om det som den egna lättjan lämna därhän. Alltifrån dagis via skolan till yrkesliv och sociala institutioner fortplantar sig attityden – det får ”nån annan” ta hand om. Det egna ansvaret har varit på reträtt under ett flertal år och det är det som Jan Andersson försöker inpränta i sina lag att det egna ansvaret är det som skapar kollektivet.
Därför hoppas och tror jag att Jan Anderssons lag vinner i kväll – och i längden.images-1

 

Lämna en kommentar

Filed under Gubben är gammal – urverket dras, Kultur