Förbrukat förtroende

images.jpeg

… på väg för att vinka av Annika till flyget till Kanada? /SvD-bild

Härom dagen avhandlades ett stycke svensk demokratiförfall.
Det var dagen då KU avlade sin rapport om statsrådet Strandhäll

Det är faktiskt, i mina ögon, helt klart att statsrådet farit fram med osanningar, eller för att tala klarspråk, har ljugit.
(Jag är inte ensam om mitt påstående. (Läs topptjänstemänens svar): 
Ni säger i klartext att Annika Strandhäll har ljugit.
– Antingen i KU eller vid presskonferensen.

Lögn kan te sig vara ett stort ord eftersom ordet lögn kan ha så många uttolkningar, allt beroende på avsändarens uppsåt. Men studera bara de synonymer som återfinns då man googlar där den välvillige hittar ord som desinformation, tvetalan och osant påstående.

Då jag inte är politiker, än mindre sitter i KU, så får jag göra mina tolkningar utifrån ha vägt den information som givits via media. Och jag kommer inte till någon annan slutledning än att statsrådet har ljugit.
Till grund för mina reflektioner ligger den anmälan som ingivits till utskottet, skriven av gruppledaren för Liberalerna, Christer Nylander. När man läser den så tycks ärendet vara glasklart i sak, men sedan vidtar den politiska processen och det är då jag reagerar så starkt. Det är nu ord som i degenererat tillstånd avhandlas, manglas och presenteras i utskottet, i s.k. enighet.

Den dagens tillstånd i konungariket Sverige, den 4 juni 2019, nådde statsrådet på resa i Kanada och föranledde ingenting annat än att hon ”tog prickningen på allvar”. Annat var det när en tidigare talan om ett misstroendevotum skulle ske, då var hon på plats! Förstärkt med en brigad, som om det handlade om D-day!
Men nu handlade det ju bara en konstituerande prickning – ”vem bryr sig?”

Finns det någon som tror på detta – vårt statsråd?

OSA gärna!

 

 

 

Annonser

Subaltern

Skärmavbild 2019-06-01 kl. 12.18.12

Läser i dagens SvD om Bensinupproret som demonstrerade i Stockholm, ett uppror som samlat 660000 tillskyndare. Men till manifestationen kom det uppskattningsvis cirka 200 personer.
Samtidigt läser jag i samma tidning, på ledarsidan, om valet i Indien där ett för mig okänt begrepp dyker upp – Subaltern.
Enligt artikeln betecknar begreppet Subaltern – underpriviligierade grupper, som visserligen får rösta men i praktiken inte har någon röst, därför att de representeras av eliter som framförallt ser till sina egna intressen.

Bakom dessa två gestaltningar dyker så upp en reflektion, som baserar sig på ett tänkvärt uttryck, även om tillfället och sagesmannen kanske dök upp vid fel tillfälle. Alla minns vi Scaniachefen, Leif Östling, som undrade vad han fick för skattepengarna.

Att vi har världens högsta skattetryck verkar dock inte göra avtryck på de svenska subalternerna. Men en enskild skatt? Ja, då tar det hus i helvete!

Var har vi hamnat?
Har vi alla blivit några som visserligen får rösta men i praktiken inte har någon röst, därför att vi representeras av eliter som framförallt ser till sina egna intressen?

Frågorna är många, men kanske Jörgen Huitfelds artikel i tidskriften Kvartal ger en första inblick i vad som håller på att hända. LÄS DEN!

… med fel värdegrund

Unknown.jpeg

Those were the days

Vad är det som håller på att hända i konungariket Sverige.
Hux flux verkar det som proppen gått ur och det verkar blivit fritt fram för kreti och pleti (läs den breda allmänheten) att uttrycka sig förnedrande om sina medmänniskor.
I Nordisk Familjebok definieras kreti och pleti som ”personer utan börd, bildning eller samhällsställning” och därför kanske man inte skall förvänta sig så mycket av denna kategori. Men nu verkar det som om fördämningarna brustit och det är fritt fram för flase-metoder på alla fronter. Inte bara på sociala medier utan nu tycks det vara helt i sin ordning att förnedra och förlöjliga, även på högsta nivå.

Jag vet att det är mycket som ryms i begreppet ”värdegrund”, men jag vill ändå påstå att det är ett begrepp som saknar relevans, eftersom ingen känner dess mening.
I begreppet finns tjusiga ord som demokrati, respekt och åsiktsfrihet, men deras innebörd blir grumliga när några högljudda ungdomar som stör en biografföreställning blir tillsagda att dämpa sig och svaret blir: Va fan! Vi har väl demokrati! Vi får väl för fan säga vad vi vill!
Det kallas visst tolkningsföreträde nuförtiden.

Jag vet; jag tillhör ett petrifierat släkte, men det är inte utan att jag saknar min barndoms  Ingrid Bengtsson, ladugårdskarlens hustru, som uppfostrade 8 barn i 3 rum och kök, och dessutom höll ordning på alla andra ungar också. Hon lärde oss att veta hut och mig veterligen visste hon inte ens hur att stava till ordet värdegrund. Jag vet inte om hon var kyrksam, än mindre om huruvida hon var konfirmerad, men någonstans ifrån hämtade hon kraft och lärde oss ungar begrepp som respekt och allmän hyfs.

Kanske det är dags för att återskapa en  Ingrid Bengtsson, lite här och där.

 

 

Valet?

images.png
Någon insiktsfull person har uttryckt att det ljugs aldrig så mycket som under ett krig, efter en jakt och före ett val, något som man blev påmind om under SVT:s EU-debatt igår kväll. Inte nog med att vissa debattörer kallade varandra lögnare, så kanske det mest beklagansvärda är att samtliga kandidater till EU-parlamentet tycktes ljuga för sig själva.
Gång på gång så satte man sig själv i centrum – JAG … , ibland lite mera hovsamt – VI … underförstått partiet; om jag blir vald så … …
Andra inlägg byggde på en självgodhet som nästintill blev patetisk, när debattören hyllade sin egen förträfflighet och sitt eget inflytande i EU-parlamentet.

Men som alla vet så så fattas EU:s beslut i Europeiska rådet och möjligen i Ministerrådet. EU-parlamentet är som alla vet ett dikussionsforum, eller i värsta fall en  Potemkinkuliss, som skapats för att ge sken av att EU är demokratiskt uppbyggt. Det egentliga EU-valet skedde för Sveriges räkning redan den 6 september 2018, då vi gick till val till Sveriges riksdag. Med det som grundval formerades då vår uppsättning till Europeiska rådet (statsminister Löfven) och Ministerrådet (våra fackministrar).

Avslutningsvis kan man ju undra, med ovanstående maktfördelning i åtanke, varför gårdagens TV- diskussion stundvis blev så hätsk? Den enkla förklaringen tror jag återfinns i det faktum att en plats i Parlamentet ger en plats vid de välfyllda köttgrytorna. Eller … ?

P.S. Det kan låta som jag uppmanar till röstbojkott, men så är naturligtvis inte fallet. Jag är uppfostrad med att trossatsen de lege lata och de lege ferrenda.  På söndag, om än motvilligt, så kommer jag att uppfylla min demokratiska plikt.

Bakelser i ny tappning

 

per_bolund_agenda_650.jpg

Köp bakelser!

Marie Antoinette, Frankrikes drottning,  betraktades som en symbol för de privilegierade klassernas slöseri och kom därför att tillskrivas en snabbt spridd faktoid sedan hon fått besked om folkets nöd:
”Varför äter de inte bakelser? Låt dem äta bakelser!”.

Även om det handlar om för en sant hållen osanning, så är uttalandet ändå ett bra exempel på hur deformerade makthavare (inte) bör förhålla sig till sina undersåtar.

Som ett lysande, nutida exempel på hur fel det kan bli är när ”ansvariga ministrar” skall förhålla sig till Bensinupproret 2.0.
Att ≈ 60% av priset på bensin ger ett välkommet bidrag till statskassan, är kanske inte något man vill trumpeta ut, utan det är naturligtvis lättare att peka på den svaga kronan och det höjda priset på råolja, som orsak till Bensinupproret.
Ett argumentet föll, det höga bensinpriset är bra för miljön, eftersom det samtidigt visade sig att utsläppen ökat. Men säkert kliade det i fingrarna att få ge det raka svaret och mota Bensinupproret i grind med nypor à la Macron. Men som alla vet –  det hägrar ju ett val om två veckor och då gäller det att stryka alla medhårs.

Men så kommer då det underliggande perspektivet – ett uttalande jag hörde på bussen – ett uttalande som är mer talande än den politiska retoriken:
Ha, ha, Andersson och Bolund … dom har väl ingen koll på bensinpriset … dom åker ju tjänstelimon … … precis som Palme och mjölkpriset!

 

Inför…ättestupan

Pensions-2-960x480

Jag läser i dagens SvD en artikel om det svenska pensionssystemet, som håller på att haverera. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S), har nu, även hon, insett att dagens utveckling – att vi utbildar oss mer, går i pension tidigare och lever längre – den ekvationen går inte ihop. Det finns nämligen inte tillräckligt med pengar i det svenska pensionssystemet.
Det tråkiga var att när denna omöjliga ekvation presenterades, (2012), så kom den tyvärr från fel håll, eftersom det var den dåvarande statsministern, Fredrik Reinfeldt (M), som lyfte frågan om en höjd pensionsålder. Åldern 75 – som var det riktmärke Reinfeldt  nämnde – möttes dock av ett ramaskri, främst från LO-leden, och underfinansieringen av pensionssystemet dränktes i vågorna av den debatten.
Men nu skall samma problematik upp på bordet med den stora skillnaden att lösningen är den vanliga – höj avgifterna!
Men naturligtvis – som ett brev på posten* – kommer frågan: Vem skall betala?
Och svaret blir det vanliga – ”Jag ska inte i det här läget gå in och låsa mig vid någon speciell finansiell lösning, om det fullt ut är arbetsgivarna eller om det är staten som går in och kompenserar”, säger socialförsäkringsministern.
Den första funderingen jag gör är då – vad menar hon med staten?
Nästa fundering blir – handlar det alltså om ett utökat tvångssparande?
I avvaktan på svaren i dessa frågorna finns det en åtgärd hon kan göra direkt – att visa pensionsavgiften i lönesbeskedet, (17,21 procent på lönen), för det är ju populärt med tranparens.
Det kunde kanske vara en bra början för alla löntagare att veta vad man får för sina pengar.

 

*ett uttryck som kanske bör uppdateras

Under ytan

Unknown-1
Säkert är det många med mig som undrar vad som håller på att hända i vår värld – och då tänker jag primärt på vår mediavärld.
Säkert har det inte undgått någon, paradoxen, att jorden håller på att gå under samtidigt som vi förbereder mänskligheten att flytta ut till Mars.

Först och främst; jag vill med emfas betona att jag har ingen som helst kompetens att bedöma all den vetenskapliga information som jag bombarderas med, men en sak ger mig viss ångest och det är mediernas sätt att informera.

Jag litar primärt på en forskning där forskarnas främsta uppgift bör vara, att berätta om det man vet – men samtidigt – tala om det man inte vet. Men så sker mycket sällsynt eftersom medierna går in och rättar till ”min bild”. Det finns bara EN vetenskap.
Att den seriösa klimatforskningen ligger nere oroar inte media, utan skapa en höna av en fjäder tycks vara ”den enda vägen” för nyhetsförmedlare världen över. Men jag oroas av hur forskningen redovisas. I stället för att låta forskare fritt granska de klimatmodeller, som dagligen publiceras, så har medierna kapitulerat inför något som jag skulle vilja likna vid en medial kollaps på klimatområdet – en kollaps som medierna själva skapat.
Som okunnig får jag själv ge mig ut på djupt vatten [sic] och söka information och hittar artiklar om vetenskapliga rön som jag inte är kapabel att bedöma varken till djup [sic] eller relevans. Som sagt; läs den du också.

The sky is the limit, hette det när jag växte upp och var då ett uttryck för att uttrycka att det omöjliga var möjligt. Och sånt kittlar naturligtvis den mediala nerven, för nu skall forskningen bryta även den vallen.
Men faktum är att jag hellre ser att vi satsar all forskning åt det motsatta hållet – på allt det där vi inte vet – under ytan.

 

 

Chaplins pojke

Unknown
Jag läser om Greta Thunberg.
Egentligen är det både märkligt och skrämmande det som sker.
En flicka åker omkring i världen och berättar om sin vånda och vad mänskligheten har ställt till med. Och överallt mottas hon som någon typ av klimatets Messias – en klimatets utvalda.
Det märkliga är att hon tycks få företräde överallt. Presidenter, påvar, parlament och andra församlingar bockar och bugar och ser mest generade ut – varför skall de bestås av sådan ynnest, som ett besök av en skolstrejkande flicka från Sverige?
Och det som är skrämmande är hur världen helt oreflekterat tagit henne till symbol för världens förestående apokalyps om inget görs. Och hela hennes Eriksgata framställs som om det är en spontan utflykt till världens ledare som skall nås av hennes frälsning.

Det är inte utan att jag kommer att tänka på den snart hundraåriga filmen Chaplins pojke. En film som i stora stycken handlade om Charlie Chaplins egna ångest vad gäller hans barndom. Filmen handlar om en fattig pojke som hittas och tas hand om av en annan fattig man, men uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att skapa förutsättningar för deras överlevnad.
Den lille pojken får till uppgift, efter en noggrann plan, att springa in i olika kvarter och gator och panga rutor. Bak därefter kommer så Chaplin själv –”tillfälligtvis” – som glasmästare och erbjuder sina tjänster.

Min fundering blir därför: Ingår Greta i en större plan?

Faktoid par preference

Skärmavbild 2019-04-19 kl. 15.30.45

Det är inte utan att jag undrar hur det står till i TV-huset när jag fick syn på ovanstående uttalande från en programledare, Anna Hedenmo, som kanske är mest känd för sitt program Min sanning.
Tills nu trodde jag att det handlade om intervjuobjektens sanning som hon ville utröna, men nu förstår jag. Anna Hedenmo anser sig tydligen sitta inne med sanningen – Sin sanning – och det är den hon vill marknadsföra.
Läs än en gång.
Vad säger människan? Har hon blivit religiös?
Och tänk om ärkebiskopen – det högsta hönset i Svenska kyrkan –  skulle uttala sig på liknande sätt: När det gäller Guds existens ser jag ingen anledning att debattera det som idag måste betraktas som ett faktum.
Faktum är att hon antagligen inte skulle komma med ett sådant befängt uttalande, då  hon, om någon, kan skilja på tro och vetande.
Men se i TV-katedralen på Gärdet i Stockholm, där är allt möjligt.

 

Smart?

images
Ordet klimatsmart – vad betyder det egentligen?

Låt mig börja med att se ordet smart som jag uppfattar det. Under min skolgång kunde man säga med beundran i rösten, att en person var smart, det vill säga hen var lite förslagen, lite slipad, lite knipslug. Ja kort sagt, personen ifråga var lite oärlig, men inte på ett sätt som skadade någon annan.
Många var vi som inte läst läxan. En del erkände detta faktum tillsammans med en dålig, genomskinlig lögn. Andra höll tyst tills de fick frågan och fick då tillstå att de inte läst läxan. Och så var det de som sa att de ”glömt böckerna i skolan”. Lögn och bluff bestraffades, medan glömska behandlades milt, allra helst som den glömske berättade det för läraren innan lektionerna startade. Det var kanske till och med så att de fick lite gloria över sitt beteende.

Nu får man inte glömma att flertalet elever faktiskt läst sin läxa med varierande resultat. Det värsta som kunde hända var att påstå att man läst sin läxa men inte kunde svara på frågorna. Och så fanns det de, oftast tjejer, som läste sina läxor, och kunde svara på frågorna, men de betraktade inte som smarta för den skull.

Nu kommer jag till frågan, med utgångspunkt från ovanstående reflektioner.
Vad menas med att vara klimatsmart.

Är du klimatsmart?
Javisst!
Men då kommer jag till den springande punkten: Vilken kategori tillhör du?
Till de smarta eller till de ärliga. Eller kanske till och med den där ärliga typen som kan sina saker?

OSA@sjoaxe