Politiker är ett folk för sig

Jag tror inte att jag någonsin kommer att bli klok på hur politiker tänker. Häromdagen sa Margot Wallström att alliansregeringen och Fredrik Reinfeldt hade skött sig bra i EU, hon sa till och med att de skött sig bättre än S-regeringen under Göran Persson.
Man förstod då att Socialdemokraterna skulle reagera på två sätt: som parti med tystnad, via pressen med upprördhet och tal om svek.
Redan följande dag besannades detta. Aftonbladet påpekade på ledarplats att alliansregeringen inte har någon EU-politik och i reportage skildras att Margot Wallström, som kommit dit hon kommit genom stöd från inte minst Mona Sahlin nu tackar för kaffet genom att sända en, om jag minns uttrycket rätt, förgiftad pil tillbaka in i sosselägret.
Kan aldrig politiker, och då menar jag alla politiker, av alla partier, någonsin inse att även motståndarna kan göra något bra? Är det tjänstefel att påpeka att sådant inträffar?
Sedan är det i och för sig för mig en intellektuell omöjlighet att tänka mig att tillhöra ett politiskt parti, eller åtminstone att aktivt företräda det. För om, vilket alltså inträffar, motståndarsidan gör något bra eller lanserar en idé som är bättre än den man själv företräder, måste man då reflexmässigt gå i taket och säga att förslaget/idén är uppåt väggarna bara för att det är motståndare som är avsändaren?
Har någon någonsin hört exempelvis Thomas Östros säga något gott om motståndarlägret?
Jag är övertygad om att samma fråga kan ställas med någon allianspolitiker i åtanke, men Östros är nog värst just nu.
Jag kan vara påverkad av egna sym- och antipatier – jag håller det till och med för sannolikt – men varför denna enögdhet? Men det är inget jag är särskilt stolt över. Problemet är att jag tror att Östros är stolt, när han riktigt har svartmålat motståndarsidans utspel och tänkta avsikter.
Och en sak till: Varför är det finare att komma från en familj där alla har samma arbetarrörelsebakgrund än att komma från en med gediget borgerliga värderingar? Hur många socialdemokrater har inte skrutit över att de är födda in i rörelsen. De har alltså inte tänkt själva, utan bara gjort som omgivningen gjort. Är det något att yvas över? Skulle en moderat på samma sätt säga att han röstat som sina föräldrar och far- och morföräldrar? Anser man att det är ”finare” att komma från arbetarklassen, som de så gärna kallar den, även om arbetarbakgrunden ofta ligger generationer tillbaka, än att komma från överklassen?
Förr hörde man samma tankegångar om var man handlade. Det var på något sätt finare att köpa en gurka för 2:75 på Konsum än att betala samma – eller lägre – pris på Ica.
Ja, när ideologierna blir intellektuella korsetter, då är det inte roligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s