Kår och galen ?

Det är svårt att avgöra vad av allt dumt vi dagligen möter som är det allra dummaste, men att mobilisera intellektuella resurser för att försvara dumheter ligger bra till i den rankningen.
Det politiska livet är förstås fullt av detta, men det ligger på något sätt i sakens natur. Politik är oftast inte påtagligt intellektuellt betungande, men det finns de som kunnat uttrycka politiska åsikter på ett begåvat sätt. Men mycket går på ryggmärgen. I dag (10 juni) kan man t ex uppbyggas av ett litet ledarstick på UNT:s ledarsida som jublar över att det äntligen skall bli ordning på det där med kårobligatoriet. Kårobligatoriet är inte den mest lyckade konstruktionen, men den fungerar. Att ta bort obligatoriet är för en sann liberal ryggmärgstänkare per definition av godo och i lyckan över att se borttagandet av det förhatliga obligatoriet (som inte studenterna nämnvärt ondgjort sig över) är man beredd att ta att det kanske blir en del positiva inslag som ryker. Så värst mycket möda för att säkerställa att vitala delar av kårens verksamhet kan fortleva – och i förlängningen nationernas – har inte lagts ned. Och det är synd, för om man bara gjort ett ordentligt förarbete så hade man säkert kunnat få med studentkårerna på vagnen och inte, som nu, kört över dem. För det är faktiskt studenterna och inte ledarskribenter som hoppas på en politisk karriär som är de som berörs av beslutet. Alltså: om man bemödat sig att lägga ned lite tankemöda på att göra det bra, så hade det inte behövt bli så dåligt. Nu har det bara blivit en yttring av politisk korrekthet och inte ett uttryck för ambitionen att säkerställa ett bra resultat. Dessutom finns det väl få saker som är  mer enfaldiga än just pk-hysteri.
Men det är inte bara inom politiken som enfalden frodas. Ett gott öga har jag till alla dem som, i dessa yttersta av tider, fortsätter att tjafsa om det olämpliga med kvinnliga präster. Jag själv är ingen storkonsument av kyrkans förkunnelse, det medges, och tron är det klent beställt med. Men det enda vi vet om Gud, om vi nu förutsätter att han/hon/den/det finns, är ju att vi inte vet vad han/hon etc anser om saken. För vad än folk hävdar så har varken Gud fader, sonen eller den helige ande sagt att han motsätter sig kvinnopräster – eller dampräster som de så träffande säger i Grönköpings Veckoblad. Och medge att det är inte bara lätt utan snarare gravt heretiskt att tänka sig att Gud, av vad kön som tänkas kan, skulle vara så enfaldig att han/hon skulle fästa någon avgörande vikt vid vilken genital utrustning de som förkunnar hans eller hennes ord har.
Eller är det jag som är dum?

 Daniel

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s