Mot nollpunkten

Inte vet jag vad det är som gör att jag dras till böcker med obehagligt innehåll denna sommar. Likt en nattfjäril som låter sig lockas av den öppna ljuslågan i aftonens mörker, har jag återvänt till två böcker, som jag visste att de bar på skrämmande innehåll, men ändå har jag inte kunnat  låta bli.

Först läste jag  ”Döden är en man” och upprördes då, till den milda grad, trots att jag läst den första utgåvan för cirka 10 år sedan. Jag uppmanade alla som jag känner och via vår blogg att läsa den. Hemkommen från en kortare resa kan jag konstatera att Lars Lambert gjort en utomordentlig sammanfattning av rättsfallet in tisdagens UNT. För den som inte har tid för att sätta in sig i fallet ges här ett utomordentligt tillfälle att åtminstone få insikt vad som hänt – och händer – i vår s.k. rättsstat. I hans avslutande passus ”En stat som inte förmår att erkänna och korrigera sina misstag är ett problem. Risken är att detta fall förblir en växande varböld på samhällskroppen” ligger definitivt inga överdrifter.

Under en resa, i veckan, till Östergötland lät jag en annan ”rysare” slinka med i bagaget – Peter Englunds Brev från nollpunkten. Boken innehåller ett antal mycket läsvärda historiska essäer, som behandlar människans absoluta bottennapp under 1900-talet. Essäer som på på ett påtagligt sätt lyfter fram enskilda individer och konsekvenserna av deras handlande. Normalt göms – och skyddas dessa individer av diverse etiketter som Första Världskriget, Stalintiden, Nazitiden, Andra Världsdkriget, Maos Kina m.fl. och bakom vilka de kunnat söka skydd. Men i Peter Englunds bok framträder den enskilda individens ansvar på ett mycket klargörande sätt.  Här framträder enskilda individer som har olika antal människor på sitt samvete alltifrån Erich von Falkenhayn känslolös tysk överbefälhavare vid Verdun, Arthur Harris, ansvarig för det brittiska bombflyget 1943 och hans medskyldige ”bombmattearkitekt” Fredrick Lindemann. Vidare kan man läsa om vilka individer som var Stalins och Maos hantlangare hantlangare i deras utrotningskrig av mer privat karaktär. (Det enda försonande med dessa hantlangare var att de blev själva offer,  så småningom, för sin skapade terrorism.)  Tillsammans lyckades i alla fall, alla dessa ”ondskans män, under skilda decennier, att tillintetgöra cirka 183 miljoner människor under 1900-talet!
Etthundraåttiotre miljoner!
Mycket har skrivits om om ovannämnda ”etiketter”, men ända får jag på något sätt för mig att Peter Enlunds bok för mänskligt vansinne till ytterligare en högre division. Att 1900-talets skapande av ett bättre samhälle skulle komma att bli mänsklighetens absoluta nollpunkt – det hade i alla fall inte jag kunnat föreställa mig, innan jag läst Peter Englunds bok.

 

P.S. Egentligen borde denna bok ligga på alla gymnasisters skolbänk i hela Europa.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s