Goddag skiftnyckel!

I måndags kände sig Andreas Berg, docent i nationalekonomi och fristående

kolumnist i UNT, kallad att nedskriva sina tankar om språket, närmare

bestämt det svenska.

Detta har föranlåtit Daniel, från sin västliga horisont, att ställa en liten undran:

Under rubriken ”Är det lönt att försvara svenskan?” ondgör han sig över att

vi i Sverige har en ny språklag, där syftet är att värna det svenska språket

— bland mycket annat, bör tilläggas. Han medger att detta låter bra, men

säger att ”ur ekonomiskt perspektiv finns mängder av invändningar mot denna

typ av lagar”. Han går sedan inte närmare in på dessa mängder av

invändningar utan ställer i stället frågan om det alls är meningsfyllt att

försvara svenska språkets särart. Han nämner att svenskar har en

”anmärkningsvärd benägenhet att plötsligt tala engelska”. Det är en mening

som visar att han själv behärskar svenskan mer än genomsnittligt. Men skulle

han kunna uttrycka det lika bra på engelska? För han glömmer att påpeka att

denna benägenhet att plötsligt tala engelska går hand i hand med en

överdriven tilltro till den egna förmågan att tala just engelska.

En tanke som ofta förts fram bland språkvårdare är att en människa tänker

bättre på sitt eget språk, vilket hittills ingen har hävdat vara osant.

Mycket talar också för att detta stämmer. Det ligger på något sätt i sakens

natur att man kan arbeta bättre om man har fler och skarpare verktyg än om

man får ta till en skiftnyckel i alla livets skiften. Så är det ju med oss

som har svenska som modersmål, vi har mångfalt fler svenska ord än utländska

att använda och kan bli betydligt mer precisa med dem än med de engelska ord

vi kan få tag på i en hast. Det blir annars lite av vad som med rätt eller

orätt tillskrivs Lennart Bergelin när han skulle assistera Björn Borg och i

receptionen i Londonhotellet frågade: ”Do you have what we in Sweden call a

skiftnyckel?”

Han fortsätter med att påstå att ”denna öppenhet har gynnat oss ekonomiskt”,

dock utan att nämnvärt utveckla denna tanke. Men det är inte frågan om

svenska eller engelska. Tanken är att vi skall kunna båda språken, och gärna

lite bättre än många gör i dag, så att vi alla kan tänka lite smartare.

För visst är det bättre tänkande vi behöver och inte sämre? Även inom en av

bildningsbagage så jämförelsevis föga belastad disciplin som nationalekonomi?

Nätverket Språkförsvaret

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s