Monthly Archives: augusti 2009

Tystnad råder …

Det är intressant att lyssna till den debatt som förs på olika nivåer i vårt samhälle efter det att en landshövding yppat något som i vanliga fall endast sägas mellan skål och vägg.

Först och främst kan man ju undra om en endaste landshövding skulle ha kunnat sitta kvar på sin stol om ”dolda mikrofoner” varit legio. Det ligger liksom i ämbetets natur att en landshövding måste verka för sin region och därvid ständigt komma i konflikt med olika överväganden. Att säga att likställdhetsprincipen ligger ”bergfast”, som kommunminister Mats Odell uttalade i Dagens Eko, det är enkelt. Men att handla i enlighet med denna princip – det är något helt annat.

Är det inte så att mycket i samhället alltid byggt på smicker, gentjänster, privilegier, m.m. – en sorts smörjmedel – för att inte tala om nepotism. Men så kommer det här med politisk korrekthet in i bilden. Det är nästintill ”straffbart” att uttrycka en avvikande åsikt eller att ge uttryck för en tanke som strider mot gängse uppfattning.

Jag har faktiskt svårt att se det ”kriminella” i landshövdings uttalande, som skall föranleda det politiskt korrekta samhället att straffa ut en som talat högt.

Nej, det stora felet torde mera vara att samhället tystnat. I förvaltningar, i domstolar, i politiska etablissemang osv. och som fått till följd att se ”grävande journalistik” som samhällets säkerhetsventil.

Är det inte större tolerans för fria tankar och avvikande åsikter som i stället borde lyftas fram som en god princip för ett rättssamhälle!

En känd, svensk företagsledare har uttryckte denna princip på ett väldigt tydligt sätt: Det är allas skyldighet att uttrycka sin åsikt, men sedan ett beslut är fattat – gäller detta!

Att ett rättssamhälle skall leva efter den lag som gäller – (de lege lata) – och kunna diskutera förändring i lagen – (de lege ferrenda) – det är en självklarhet, men att ”kriminalisera” människors rätt att uttrycka sig kan bli förödande för ett rättssamhälle.

Läs också:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3302287.svd

Annonser

1 kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar, Politik & samhälle

Goddag skiftnyckel!

I måndags kände sig Andreas Berg, docent i nationalekonomi och fristående

kolumnist i UNT, kallad att nedskriva sina tankar om språket, närmare

bestämt det svenska.

Detta har föranlåtit Daniel, från sin västliga horisont, att ställa en liten undran:

Under rubriken ”Är det lönt att försvara svenskan?” ondgör han sig över att

vi i Sverige har en ny språklag, där syftet är att värna det svenska språket

— bland mycket annat, bör tilläggas. Han medger att detta låter bra, men

säger att ”ur ekonomiskt perspektiv finns mängder av invändningar mot denna

typ av lagar”. Han går sedan inte närmare in på dessa mängder av

invändningar utan ställer i stället frågan om det alls är meningsfyllt att

försvara svenska språkets särart. Han nämner att svenskar har en

”anmärkningsvärd benägenhet att plötsligt tala engelska”. Det är en mening

som visar att han själv behärskar svenskan mer än genomsnittligt. Men skulle

han kunna uttrycka det lika bra på engelska? För han glömmer att påpeka att

denna benägenhet att plötsligt tala engelska går hand i hand med en

överdriven tilltro till den egna förmågan att tala just engelska.

En tanke som ofta förts fram bland språkvårdare är att en människa tänker

bättre på sitt eget språk, vilket hittills ingen har hävdat vara osant.

Mycket talar också för att detta stämmer. Det ligger på något sätt i sakens

natur att man kan arbeta bättre om man har fler och skarpare verktyg än om

man får ta till en skiftnyckel i alla livets skiften. Så är det ju med oss

som har svenska som modersmål, vi har mångfalt fler svenska ord än utländska

att använda och kan bli betydligt mer precisa med dem än med de engelska ord

vi kan få tag på i en hast. Det blir annars lite av vad som med rätt eller

orätt tillskrivs Lennart Bergelin när han skulle assistera Björn Borg och i

receptionen i Londonhotellet frågade: ”Do you have what we in Sweden call a

skiftnyckel?”

Han fortsätter med att påstå att ”denna öppenhet har gynnat oss ekonomiskt”,

dock utan att nämnvärt utveckla denna tanke. Men det är inte frågan om

svenska eller engelska. Tanken är att vi skall kunna båda språken, och gärna

lite bättre än många gör i dag, så att vi alla kan tänka lite smartare.

För visst är det bättre tänkande vi behöver och inte sämre? Även inom en av

bildningsbagage så jämförelsevis föga belastad disciplin som nationalekonomi?

Nätverket Språkförsvaret

Lämna en kommentar

Filed under Kultur