Du och ni-hilism

Det talas mycket om historielöshet nu när folk inte längre verkar veta vad KGB och Sovjetunionen stod för utan tycker att Sverigedemokraterna är mycket farligare. SD är ett otyg, men de har ingen ideologi som Sovjetstatens, med angiveri, förvisningar, skenavrättningar och allmän diktatur, bakom ryggen.
Men det finns också en historielöshet i det lilla, som dyker upp då och då och väcker animerade diskussioner. Det som väcker sådan upprördhet är att folk i vissa serviceyrken använder tilltalsordet ni i stället för det anbefallna du. Det är klart att det är fjantigt att så här snart 40 år efter dureformen börja återinföra hövlighetstilltalet ni. Men det som intresserar mig är att de som starkast motsätter sig niandet verkar ha fått för sig att niandet fördes uppifrån och ner. Det är möjligt att så förekom, men i så fall bara i undantagsfall. För niandet var ett hövlighetstilltal, till äldre, till obekanta makthavare där ingen titel kunde användas. Uppifrån och ned-tilltalet, där avstånd och social skillnad markerades, var i stället att folk kallades vid efternamn: ”Kanske Pettersson kan hjälpa till med trädgården i morgon!”
Jag har svårt att värja sig mot misstanken att det hela är politiskt eller åtminstone ideologiskt betingat, detta med att niandet skulle vara ett tecken på ringaktning. I stället tror jag att bakgrunden, att någon eller några skulle tilltalas med aktning, är förhatlig. Att hövlighet skulle förutsätta, eller vara ett uttryck för, socialt förtryck.
Många hänvisar till engelskans you som anledning till niandets renässans, en bisarr tanke eftersom you både betyder ”du” och ”ni”. Skillnaden i artighetsgrad kommer senare, med tillägget ”sir” eller ”madam”. Så you har inget med saken att göra. Om folk talade andra utländska språk än engelska skulle saken vara lite enklare, eftersom både tyskan och franskan, vanliga språk för gymnasister för bara några decennier sedan, har sina hövlighetstilltal, genom Sie och vous.
Allt detta är naturligtvis en sk-tsak, men det är ett uttryck för en schablonisering av hur det var ”förr”, på den gamla, ojämlika tiden.
Som om vi blivit mer jämlika för att vi nu kan säga du till statsministern?

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur

One response to “Du och ni-hilism

  1. Anders

    Visst måste jag hålla med om att allt inte var bättre förr. Men Bror Rexeds du-reform satte onekligen fart på jämlikheten.
    Själv började jag arbeta på 60-talet och då var det herr si och så, direktör, disponent och så vidare. det var först när man själv kom upp sig något pinnhål på hierarkiskalan som man blev du med sina överordnade. Även äldre kollegor på, så att säga, samma nivå, titulerade man herr eller fru (dock inte lika vanligt).

    För min del känns det som en återgång till det gamla patriarkatet om man börjar nia igen. Jag känner mig väl tillfreds med att bli duad, det sitter inte mer respekt i ni än du. Om det är någon skillnad beror det mer på hur man tilltalas, inte vilket ord som används.
    Så fortsätt gärna med du

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s