Minnesförlust som affärsidé

”Jag vill sätta allt mitt minne på en liten pinne
men om pinnen blev för kort
faller det lätt ur minnet bort.
Men om pinnen brister,
kan man laga det med Piratförlagets klister”

/fritt efter okänd mästare/

Nu är tiden inne för memoarer. Fyrtiotalisterna börjar känna att de kommit till vägs ände, varför det känns angeläget att memorera – innan det är försent. Minnet kan ju dessutom börja svika, som en av våra vanligaste journalistförfattare blivit varse efter det han utgivit sina – ja just det – minnen.

En annan trolig orsak till att fyrtiotalisternas bakåtblickande blivit så populärt är personregistren längst bak i böckerna. De har kommit att bli vår tids backspeglar, i vilka man kan betrakta gemensamma bekanta som passerat revy, och i bästa fall är du med själv i registret. (Tråkigt om du skulle hamna i fel register. förf. anm.)

Vid ett tillfälle frågade jag i min omgivning vad de tyckte om X memoarer.

Om svaret var ”Bra!” så kunde man konstatera att personen ifråga fanns med i registret. Om registeruppgift saknades så var omdömet om memoarerna därefter.

Det tillhör inte bara god ton att upprätta ett register över personer som passerat revy, utan upphöjer även skribenten över medelmåttorna – memoarläsarna. ”Se så många bemärkta personer som kommit att vara en del av mitt liv!” vill gärna skribenten ge uttryck för. Men på ett modest sätt.

I en memoarförfattande väns personregister kunde man återfinna både Adolf Hitler som Henry Kissinger med tydliga sidhänvisningar, men sambandet till memoarförfattaren var inte mer märkvärdigt än att dessa personer levt under samma årtionden.

För att återvända till våra mesta författare, tillika memoarskrivare, så känns det konstigt att få veta att han tydligen drabbats av eftertankens kranka blekhet, när han blivit påmind om sina kontakter med Sovjetunionens underrättelsetjänst. Men genial som han är ger han genast till känna att den ”oförglömliga minnesförlusten” kommer att ges ut i appendixform i nästa upplaga.

Därför: Fyrtiotalister i alla länder. Om ni beslås med att fara ovarsamt med sanningen i era memoarer – gör ingen pudel – ge ut ett appendix!

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur, Politik & samhälle

One response to “Minnesförlust som affärsidé

  1. karin

    underbart! Ser framemot ”best-of” albumet med Guillious samlade appendix-utgåvor. Bör komma i butikerna inom kort. puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s