Nostalgins offer

Dagens Fågelsång gick helt i nostalgins tecken. Vi satt och hängde  över 1 kopp kaffe och sökte dra musten ur våra gamla minnen.
Ibland fastnar man, då nuet inte har mer att ge – då händelser  varken irriterar eller tillfredsställer.
Men nostalgin är faktiskt inget att fnysa åt, även om det mesta som vi upplever i nuet känns som något som vi upplevt tidigare.
I  stället för att försöka memorera det som är höljt i en skir dimma, ägnade vi oss att klä gamla minnen i ny kostymering.

I dag funderade vi över; – Vad är det som konstituerar nostalgi?
Daniel menade att nostalgi kan hänföras till en självupplevd känsla – något självupplevt – en känsla som är svår att förmedla vidare till andra som inte kan frammana samma känsla. Att berätta för nästa generation kan möjligen sammanfattas i begreppet ”retro”.

Låt oss ta ett exempel: Betrakta bifogad fil och studera in ”Moltas”. Broder Jan Henning Eriksson, bitr. överläkare på Ulleråkers sjukhus i Uppsala,  var för vår generation detsamma  som en av sextiotalets stora humorister , men som idag diminuerats till;  ”jaha– han med Norgevisan”.
Att söka berätta om ”upplevelsen” Moltas låter sig inte göras – än mindre söka berätta hur ”dj-fla rolig han var – DÅ!

Frågan som hänger kvar efter dagens balade och som kanske kan göra nästkommande generation lite nedstämd, är vår visshet om att Robert Gustafsson, Henrik Schyffert, Adde Malmberg, Petra Mede, Mikael Tornving, Babben m.flera inom några år kommer att gå samma väg till mötes  – Jaså han/hon …?

Trots dagens retrospektiva samtal – vi går vidare – mot framtiden!

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur

One response to “Nostalgins offer

  1. Daniel von Sydow

    Ja, allt detta är nog sant och visst, om man inte har för stora pretentioner just på sanningen. För sanningen är att Axel hade skrivit allt det där redan när vi kom till Fågelsången, där vi frossade i kaffe, med påtår, och var sin mockabakelse (det var min tur). Men jag håller med, även om jag hade en utläggning om vad som konstituerar nostalgi, som hade med både saknad och medvetenheten om tidens flykt att göra. Men ett inslag i nostalgin är att den svårligen går att förmedla till någon som inte upplevt samma tid och samma stämningar.
    Jag gillar Axels formulering om ”att klä gamla minnen i ny kostymering”, för däri ligger åldrandets för- och nackdelar. Dels kommer man inte i håg att man berättat det upplevda förr, så man berättar det igen, och då ofta med nya, aldrig tidigare upplevda detaljer, som man likafullt är övertygad om är sanna. Dels kan man, viss om motpartens glömska, berätta samma historia och veta att den är som ny för honom/henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s