Politikers arbetstid

Det är inte så ofta man är böjd att instämma i det som skrivs på insändarsidorna; där skriver ju mest rättshaverister och besserwissrar av ett slag vi gärna hade fått vara ensamma om när vi i dessa spalter ikläder oss rollerna som Statler & Waldorf.
I måndagens UNT skriver i varje fall Kerstin Rydbeck, som jag inte känner till var hon står politiskt eller vad hon i övrigt representerar, en insändare om folkpartisten Karolina Hildings avhopp från kommunalrådsposten. Hilding har hävdat att manliga värderingar inom partiets bidragit till att hon inte fått tillräckligt många röster för att stå kvar som förstanamn på Fp:s valsedlar i nästa val. Att detta tillbakavisas är naturligtvis inte att förvåna sig över, men sedan kommer det intressanta. Folkpartikollegan Peter Nordgren säger att det krävs en arbetsvecka på 80–90 timmar för kommunalrådsjobbet och att ”alla är inte beredda att anslå den tiden”. Ett jobb som kräver 80–90 arbetstimmar i veckan, alltså 12–13 timmar om dagen, sju dagar i veckan, är inte bara larvigt, det är kontraproduktivt. Ingen kan göra ett bra jobb med den arbetsbelastningen, åtminstone inte någon längre tid. Det är helt enkelt usel arbetsplanering som orsakar att folk tror att de behöver arbeta så mycket. Jag kan förstå om en enmansföretagare med egen affär arbetar orimligt mycket för att få företaget att gå runt, men här handlar det om en stor organisation, ett politiskt parti, som borde kunna inse att detta arbete inte kan och bör utföras av en person. Det är till och med så att ett politiskt parti bör föregå med gott exempel när det gäller arbetsmiljö och -organisation. Inte vara ett avskräckande.
För vem vill ledas av personer som jobbar 12–13 timmar om dygnet varje dag i veckan?
Och Folkpartiet är säkert inget undantag, samma idioti förekommer nog inom alla partier, där personer, alltför ofta män med god markservice, tar på sig martyrminen och säger något som John Waynes ”A man’s got to do what a man’s got to do”. Fast på svenska.
Och inget sägs på UNT:s ledarsida. Helt tyst. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att gissa att den huvudsakligen manliga ledarskribentkåren tiger och samtycker till vad som sker. Några rader på nyhetsplats, det är allt. Men inte en ledarkommentar vad jag har sett. Har någon annan?
Vad kan man kalla sådant? Räcker ”pinsamt”?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s