Jubileum

Vi skriver idag den 15 december 2009. Det är sånär sex år sedan vi startade vårt projekt, Walk and Talk, som endast hade ett syfte –  att gå ”vidare” i livet. Detta dubbelbottnade motto har fört oss till ställen som vi föga anat att de överhuvudtaget funnits till – såväl mentalt som fysiskt. Men som tur är har högre makter – företrädesvis Uppsala kommun –  hjälpt oss vidare när vi gått vilse genom att återföra oss till verkligheten genom att märka ut vår position på lämpliga ställen. Som framgår av grönskan i bilden så handlar det om historia, men trots årstidernas växlingar så gäller ändock position – ”Du är här” – även denna dag. Även om vi gått vidare i tid som rum.
För sex år sedan började vi gå, men det var först ett år senare som vi gick ut i cyberspacen. För de läsare som inte följde oss då – då det begav sig – tycker vi det kunde vara på sin plats att repetera då aktuella inlägg,  som nu, vid närmare studier, visar sig påfallande aktuella. För den som följer våra nostalgiska balader vill vi gärna påminna om den gamle Herakleitos citat: ”Man kan inte nedstiga i samma flod två gånger.”

Daniel skrev för fem år sedan:

På denna sida kan ni få tips om hur ni kan förbättra er till både kropp och själ.
Kan det vara något?
Vi vill väl inte direkt missionera, men vi tycker att det vore skräp till medmänsklighet om vi inte kunde dela med oss av våra erfarenheter. Att våra erfarenheter har något att göra med att flanera har nog den uppmärksamma läsaren insett. Men det räcker inte med att flanera så där i största allmänhet, det måste ske i sällskap. Och inte nog med det, flanerandet av detta slag bör inte ske i större grupper än två. Men vi kan ta det från början. Med ”vi” menas här två lagom tjocka, genomkloka män i sina bästa år. Vi har känt varandra i snart 40 år, utan att egentligen ha räknat in den andre i det allra närmaste umgänget. Så en dag träffas vi i en matvaruaffär i centrala Uppsala. Den ene av oss, låt oss kalla honom Axel, upptäcker den andre, som vi för enkelhetens skull kan kalla Daniel. Han går fram, hälsar och samtal uppstår. Det framkommer då att Axel gått in till staden från en närbelägen, äldre del av staden som inte utan skäl kallas Gamla Uppsala. Daniel blir då lite imponerad och undrar hur lång tid det tar att gå in till stan därifrån. – 40 minuter i medvind, 45 i motvind, svarar Axel. Daniel imponeras då av de exakta uppgifterna. Som jag tidigare skrev, vi hade inte umgåtts så mycket tidigare så Daniel hade inte lärt sig att ta Axels exakta uppgifter med en nypa salt. Då det vidare samtalet ger vid handen att vi båda två disponerade vår tid efter eget behag, som avtalspensionärer eller motsvarande, kom vi på att det där med att gå ut och gå kunde vara något. Redan samma kväll kom vi via e-posten överens om att gå en sväng följande dag. Så skedde och vi upptäckte tämligen omgående att:
a)    båda tyckte mycket om att prata
b)    vi i mångt och mycket hade liknande intressen, varav att prata alltså var ett.
Vi lärde oss också ganska tidigt att kommunikation var svårt. Bland de första promenaderna bestämde vi att ses vid en skola, någorlunda mittemellan Gamla Uppsala och det något nyare Uppsala. Vi kom dit i tid, men till var sin sida av skolan. Efter en halvtimme gick jag, Daniel, mobillös som jag var, in till skolexpeditionen och bad att få låna en telefon. Jag ringde hem till Axel och hans fru svarade. Jag frågade om hon visste var Axel var. Det visste hon inte, men hon skulle ringa och fråga. Efter en stund kunde hon meddela att han sade sig vara vid den skola där jag var. För att göra en lång historia kort så kan det här meddelas att det tog en stund innan vi insåg att vi var ganska nära varandra och att om någon gick åt det ena eller andra hållet så skulle vi stöta på varandra. Det gjorde vi inte. Jag fick då ringa en gång till – personalen på skolexpeditionen tittade lite konstigt på mig – varvid vi, eller jag, bestämde att Axel skulle ta sig till den sida skolan där jag befann mig. Efter en stund infann han sig. Vad kunde vi lära av detta? Och varför berättar jag nu denna långa och ganska poänglösa historia? Jo, bestäm mötesplats på ett sådant sätt att inga missförstånd kan föreligga. Och det är bra om båda två har mobilen med sig.

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur

One response to “Jubileum

  1. Anders

    Tills vidare, eftersom den ovan nämnde skribenten kom och störde mig i min tilltänkta kommentar, så vill jag bara meddela att det var ju tur att de bägge herrarna/flanerarna lyckades hitta varandra.
    Anders

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s