Gamla Gamla Uppsala

Fimbulvinter*, Göjemånad** är två begrepp som blir väldigt påtagliga när man förlägger flanerandet till trakterna av Gamla Uppsala – eller för ett vara korrekt – gamla Gamla Uppsala.
Omgivningen och det vackra vintervädret ger tillsammans en atmosfär som gör att språkvetaren och tillika litteratören Daniel känner för att citera något som grädde på moset. Vad passar väl bättre än några rader ur Esaias Tegnérs epos Svea.

Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer, folk, som ärvt hjältars land och deras dygder glömmer!

Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer, folk, som ärvt hjältars land och deras dygder glömmer!

Raderna känns säkert antikverade för flertalet – det gjorde det för oss när vi, under tvång, läste  dikten i skolan – men nu, 50 år senare, blir raderna plötsligt något som kan uppfattas som en verklighet som berör en. Man blir medveten sin del i en ständigt pågående process.
Detta är nu ingen generell uppmaning till ”köttberget”*** att bege sig ut till ”högarna” i Gamla Uppsala, men faktum är att kombinationen, ett vitt snölandskap, en blek februarisol och en öppen vy mot staden – där livet pågår – ger en stark känsla och ett innehåll. En känsla av närvaro – i både tid och rum.

Staden på slätten

*     Fimbulvintern (av fornnordiska fimbulvetr = ”den mäktiga/stora vintern”) var i nordisk mytologi ett tecken på att Ragnarök obevekligen var i antågande.
**   I nordisk mytologi associeras namnet med Goe, dotter till kung Torre. Se artikeln om Goe, för förklaring över begreppet Göjemånad.
*** Köttberg är en benämning som tidigare svenske finansministern Pär Nuder i olika sammanhang använt på personer födda på 1940-talet

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur

One response to “Gamla Gamla Uppsala

  1. Daniel von Sydow

    Om nu läsaren av ovanstående drapa förleds att tro att jag går omkring i naturen och citerar våra nationalskalder, så är detta en villfarelse. Möjligen kan tillstås att jag, om exempelvis Axel skulle ha citerat ovanstående nationalromantiska skaldestycke, vilket han inte gjorde, säkert skulle ha erinrat mig när jag, som medlem av nykterhetsföreningen Vigor i Sundsvall, gestaltade Gustav på det fjärde i Juvenalordens Gustav III, som vi, olovandes, satte upp på en soaré på stadens teater. Den unge prinsen vill, mot sin faders önskan, klä ut sig till Karl XII på den planerade operabalen. Han ser på en vinflaska, som det påpassligt serveras ur, ser årgången och utbrister: ”Sjuttonhundraaderton,/ det vinet skördades/ det år då Karl den tolfte mördades! Han fick en alltför tidig julklapp/ i form utav en kulknapp.” och utbrister, hänfört: ”Far, som mig fostrat har och fädrens flaska tömmer,/ vet, att när jag skådar denna etikett/ då känner jag, jag vet att jag har rätt/ när jag vill klä ut mig till Karl den tolfte/ Det vore nå’t för en Gustav Adolf de’!”
    Fast om det nämnvärt skulle förbättra min image vet jag inte. För sanningens skull skall dock framhållas att ingen av oss under måndagens promenad hade en tanke på vare sig fru Svea eller herr Tegnér.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s