Reklamens världsbild

Ja, jag håller med; någon världsbild håller sig reklamen knappast med, men jag undrar vilken bild av världen den vill förmedla.

Det finns många anledningar att irritera sig på tv-reklam. Den viktigaste är att den stör tv-programmen. Samtidigt ger avbrotten en ofta välkommen möjlighet att gå ifrån tv:n och ”attend to private matters”. Om man så ville, kan man indela reklaminslagen i en fallande skala av irritation och avsmak, där de sämsta inslagen ofta spelar minst roll: Coop är  till exempel genuint duktiga på att göra totalt ointressant reklam, så den irriterar minst, olika varor som man kan köpa på apoteket är höjdpunkter vad gäller osmakligheter, som reklam om medel mot fotsvamp och olika preparat som tandläkare hävdar att man inte kan leva utan. Men det jag retar mig på mest just nu är en lokal reklamsnutt, för Gränby Centrum, tror jag. Där står en bimboaktig tjej och tittar in i sin överfyllda garderob, som hon sedan i snabba klipp och under stigande belåtenhet tömmer. Tanken är förmodligen att visa hur lycklig hon är över att hon nu kan gå till Gränby Centrum och köpa nya kläder och hänga in i stället – de gamla slängs, förstås. Det är inte bara den rena konsumismen som illustreras på detta sätt – man slänger för att få möjlighet att köpa nytt. Tanken att använda samma plagg två säsonger föresvävar henne – och kanske inte den tilltänkta kunden alls inte. Men sedan kommer knorren, det humoristiska inslaget. Hon öppnar en ny dörr, sticker in huvudet i sin mans garderob, tar tag i hans favoritslips och klipper av den.

Vad kunna vi lära av detta? Jo, att kvinnan i reklaminslaget inte bara är ett offer för den konsumism som reklamen vill uppmuntra till, hon tror dessutom att hon har rätt att styra över också sin mans klädval. Snacka om integritetskränkning! Skulle reklammakarna kunna tänka sig en motsvarande snutt om en klädgalen kille som avslutar med att klippa sönder sin dambekants favorittopp? Skulle inte tro det.

Men nu har jag inte tid att reta mig på sådant här. Jag skall leta fram ”nya kostymen”, som jag köpte någon gång under förra årtusendet, så att jag kan vara fin på min dotters bröllop på lördag.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s