Act naturally … please!

Efter att ha läst en artikel i dagens SvD om Carl-Henric Svanbergs framträdanden i samband med ”oljespillet i den Mexicanska Golfen” plus ytterligare att inlägg i samma fråga började jag fundera över – vad är det som händer under ytan? – jag menar inte då inte vattenytan, utan det förytligande som håller på att förflacka all information och nyhetsförmedling. I det här fallet handlade det  om BP ordföranden Carl-Henric Svanberg, som sitter och ler  i samma andetag som han kommenterar en av världens största oljekatastrofer! (?)

Det mesta som det skrivs om i dagens media verkar mer om handla om yta än om innehåll. Inte för att det var annorlunda förr, men den stora skillnaden är att idag får man dessutom en samtidigt förmedlad bild, som ibland understryker innehållet – men vanligare – alltmer förvirrar och förbryllar.
Visst förmedlade TV, även förr, bilder av våra vanligaste politiker, och visst skapade vi oss vissa föreställningar om dem, men på något underligt sätt kom bild och föreställning om personerna ifråga att hänga ihop. (Undantaget som skulle kunna bekräfta denna min tes är väl dåvarande högerledaren Yngve Holmbergs image som Sveriges svar på JF Kennedy.)
Vi hade den ”långe” och evige Tage Erlander, den snustorre Bertil Ohlin, den gnällige Rådom Hedlund m.fl., men oavsett utseende så harmonierade yta och budskap. Men nu har något hänt. Våra makthavare har kommit att bli stereotyper för mig. ”Bilden av” har mejslats fram av konsult- och PR-byråer och utseendet har kommit att framstå som det alltmer väsentliga.

Jag skall naturligtvis inte falla i farstun och ha synpunkter på hur folk ser ut, men jag måste medge att jag har svårt för vissa personers utseende. Jag tänker förvisso inte då på utseendet som sådant, utan det som slår mig är då – när ett ansikte/ett utseende inte stämmer överens med personens budskap. Jag får samma känsla som när någon typ av specialist säger, ”lita på mig”, samtidigt som han kliar sig i huvudet
Exempelvis; jag vet inte vad det är i Mona Sahlins ansikte som gör att hon – oavsett budskap – alltid ”glittrar” med ögonen.( Är det mascaran?)
Ett annat ansikte tillhör Tomas Östros när han tar till orda. Det är alltid olika uttryck i ansiktet – ibland den stränge magistern, ibland den intellektuelle ekonomen, ibland den något överlägset leende – samtidigt som budskapet alltid är detsamma. Allt som regeringen gör är fel och allt som de röd-gröna kommer att göra är rätt. Ytterligare en person är herr Ohly, som tillägnat sig ett skrattande som tycks pass illa i allt vad han säger, men han verkar ha tagit intryck av någon stylist, som givit honom rådet att skratta, ”för kommunister skrattar inte”.

Ett tag trodde jag att jag skulle kunna lyssna till vad dessa makthavare och lyssnade därför till deras budskap i radion. Men ack nej; bilden av personerna är redan för stark. Radio har redan kommit att bli TV – men utan bild. Så stark är bilden!

I det militära hade jag en sergant som lärde oss beväringar att ”när kartan och terrängen tycks stämma överens – då har ni antagligen hamnat rätt”. Kanske en lärdom för våra vanligaste politiker.
Act naturally – Please!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s