Ingen veckoavslutning

Axel har rest till fjälls. I tjänsten, som det heter. Det innebär – eller innebar i går – att den sedvanliga veckoavslutningen på Fågelsången fick ställas in. Och det var min tur att betala.

Så det blev i stället till att fundera själv, och det var ingen uppbygglig erfarenhet. Jag är väl heller inte den som sitter för mig själv och bara tänker, och framför allt kommer det ingenting på beställning. I allmänhet är det när jag är ute och går kvällspromenaden med hunden som tankarna kommer. Och det är ju så dags då, för det är vid halvtvåtiden så där, och då tar det emot att sätta sig vid datorn och skriva ned dessa odödliga tankar. Så jag går i allmänhet och lägger mig. Och somnar, i bästa fall.

Och på morgonen är det borta. Det är naturens visa ordning, denna självsanering, för det jag tänkt ut är väldigt sällan något alldeles nytt, som ingen tänkt förut, och väldigt sällan något som är värt att skriva på bloggen om. Heller.

Detta är alltså vad jag nu tänkt ut alldeles själv. Men nästa vecka blir det säkert De stora frågorna som avhandlas igen, för då är Axel återkommen till civilisationen, full av idéer från fjällvärlden. Och jag kan vara språkpolis och använda ord som han får slå upp. Så då är det som vanligt igen.

”Tjurpremiering”, sa Axel

Axel söker sig gärna till agrara miljöer, sprungen ur den sörmländska myllan som han är.

Natten tillbringades periodvis framför tv:n och BBC:s valvaka. Man kan säga att svensk tv inte har så mycket att lära om valvakor från det hållet. Först tog det evigheter innan några resultat kom fram, varför det i timmar ältades och spekulerades kring ”exit poll”-undersökningens mycket osäkra och knapphändiga utsagor. Klockan halv två, svensk tid, hade man tre valkretsar, utomordentligt bombsäkra Labourfästen, färdigräknade. Men det var kul att se när valresultaten presenterades, med alla kandidater uppradade på ”scenen”, alla med färggranna kokarder i de mest skiftande storlekar och utförande på kavajslaget, klänningen, om halsen eller fantasifullt monterade i jättelika hattar. Det var lite cirkus över det hela. Eller som Axel, med sina av uppväxten präglade associationer, skrev i morse: ”Det påminde mest om tjurpremiering. Som jag minns leddes 4–5 tjurar fram, med stolta namn som Hero av Sövsta, Helmer av Bogesta  och Ferdinand av Löt och så vidare, inför en sammanträdande jury. Strax lästes klassificeringen upp och ettan fick en krokard i vacker färg fastsatt i grimman vid höger öra. Men nu handlade det om hur ”Philipson av Sunderland South” fick flest röster.”

Jo, han skrev ”krokard”, och jag kunde inte förmå mig att korrigera stavningen, med alla dess associationer till kokard, krokan och krokant. Ibland blir ord bättre felstavade. En läxa för en gammal språkpolis.

”Låt hundra blommor blomma”

Torsdagens balade förlades – av tradition – till Lilla Djurgården, strax utanför Uppsala. Vi brukar uppsöka denna pastorala idyll, just i denna tid, för att beundra massorna av vitsippor – för det är just det – mängden av blommor som ger den där speciella känslan. Man uppfylls av naturens rikedom och känner sig fri. Men inte för inte så har vi valt som motto för våra balader att fördjupa de insikter som vi förvärvat och försöka fundera ”vidare”. Jag vill inte påstå att vitsippornas mångfald  direkt gav några associationer till hur det kan se ut lite längre österut, men bilden ligger nära till hands. Hur som haver kom dagens samtal att handla om kvantitet contra kvalitet. Inte vet jag om det var våra inre bilder av vad som kan menas med mångfald som frammanade vårt samtal om vad som håller på att ske, i all tysthet, inom bokbranschen. I Svenskan skrev Per Gerdin för ett tag sedan: ”Bonniers har förvärvat Adlibris och har gjort en överenskommelse med varuhuskedjan Rusta att bara sälja deras böcker. Dessutom har man förvärvat Pocketgrossisten, och kontrollerar därmed en stor del av pocketmarknaden för handlare utanför bokhandeln. KF som äger Norstedts och Akademibokhandeln, har i sin tur slagit ihop båda företagen – det näst största förlaget med den största bokhandelskedjan – under en gemensam ledning.” Med den bakgrunden var det kanske inte utan att bilden av Nordkorea kom för oss. Och samtidigt funderade vi över Maos uttalande: Låt hundra blommor blomma”.
Vad menas?

Det ”normala” i politiken

Jag har länge undrat över vad det är som retar mig så kolossalt när jag hör vissa socialdemokrater, som Thomas Östros och Göran Persson, med något slags förtrytsam irritation tala om regeringsalliansen. I kväll, på väg med deklarationsblanketter, hörde jag honom i radio säga något i stil med ”Vi har nu haft ett fyraårigt borgerligt experiment”. Och då föll polletten ner.
Det är som ett slags usurpatorer som riktiga socialdemokrater ser Alliansens partier, några som orättmätigt tillskansat sig den regeringsmakt som rätteligen borde tillhöra det socialdemokratiska partiet, det parti som med sedvanerätt regerar landet. Det är alltså ett ”experiment” det vi nu upplever, ett avsteg från det normala.
Vad kan vi nu lära av detta? Jo, att det börjar ta ett tag innan man fattar hur det ligger till, men, viktigare, att det finns en lite unken demokratisyn inom arbetarrörelsen. Inte inom hela rörelsen, men den finns där. Om vad som är det normala tillståndet i det politiska livet. På samma sätt som det säkert finns de som tycker – och i ännu högre grad tyckte – att det är upprörande att ”såssar” gör sig breda och menar på.
Och så hör man på tv att det bara är någon enstaka procent som de båda blocken är oense om. Resten är i princip omöjligt att avgöra om det är allians- eller rödgrön politik som är upphovet. Och ändå förväntas vi i valboskapen kunna avgöra om gräset är grönare på denna eller den andra sidan blockgränsen!

Valrörelsen har startat

在这本小册子中,对

抗生素耐药性采取行

动组织(再度应对)探讨

了抗生素耐药性问题迅

速扩散的诸多原因,以及

如何应对的方法。本文的出

版主要是针对世界各地的政策制

定者和卫生工作者。但对所有关心此

问题的人士,本文不失为一份有益的介绍

性资料。

Kan det sägas bättre?
Många som inte är vana vid mandarin kanske uppfattar ovanstående meddelande som kinesiska. Men faktum är att tecknen kan betyda ”jobb och välfärd” eller ”en ansvarsfull ekonomisk politik”– allt beroende på vilket perspektiv man har. I alla händelser är – oavsett vad som sägs de närmaste månaderna –  ovanstående är faktiskt ren kinesiska för oss flesta svenskar.

P.S. För den som undrar ligger faktiskt ett av världens viktigaste meddelanden bakom den kinesiska texten.

Åter till ”civilisationen”


Som Axel meddelat har jag den senaste veckan varit på västkusten. Tanken var att det skulle skrivas en del, men det fanns så mycket att göra i trädgården och hunden kom med ständigt nya pinnar att kasta, så det blev aldrig av. På kvällarna har vi tittat på tv och sett att valdebatten fortsätter och i går var det första maj. ”Jaha”, tänkte vi. ”Att de bara ids”.

Krävs det att man kommer till landet för att se det intiga i det politiker häver ur sig i valtider? I så fall vill jag nog flytta dit.

Fast då missar man flanerandet, och det är inte heller bra. Så jag får antingen intala mig att jag är på landet eller att jag kan välja mellan alliansens pest och de rödgrönas kolera, som jag tjatat om tidigare. Huvudinriktningen är rätt klar, men vilket parti?