Bröllopsyra


Jag undrar vilka som är mest drabbade av den rådande bröllopsyran. Förutom journalisterna då, för de är ju skyhögt över alla andra i myntslageri av det förestående kronprinsessliga biägret. Tror de, stackarna som sitter på Skeppsbron dag ut och dag in och berättar i tv  om vad som komma skall,  verkligen att de vänder sig mot en lika intresserad allmänhet? Vad jag vet fanns det en klausul i Journalistförbundets avtal som sa att man kunde tacka nej till ”förnedrande uppdrag”. Borde den inte kunna tillämpas här? Och nya bröllopsbilagor är det i kvällstidningarna varje dag.

Sedan slår tydligen republikanerna mynt också, genom att människor som är utleda på allt tjafs söker sig till dem. Men det roligaste – om nu ”roligt” är rätt ord – var en tjej som sa i samband med något som anordnas som man kallar Real love, i protest mot det stundande rojalistiska bröllopet. Hon svarade på frågan om inte det var ”real love” också mellan kronprinsessan och hennes Daniel (snyggt namn, för resten): ”Jo, fast här handlar det ju mer om makt och så . . . och om heterosexuell tvåsamhet”.

Så nu vet vi det, att det är den heterosexuella tvåsamhet som är det stötande. Inte det rojalistiska. Och den makt som det här är frågan om är väl ganska begränsad, så kringskuren som kungamakten numera och med all rätt är.

Sedan är det ju det att det kostar så mycket pengar med bröllopet. Är det ingen som tänkt på att det kanske är en god affär för Sverige, när alla de massmedier som inte är i Sydafrika finns posterade kring Lejonbacken och trakterna däromkring? Och kungen pytsar ju i alla fall upp hälften av vad det kostar enligt Aftonbladet eller vad det var. Och då måste det ju stämma. Apropå att kungen betalar så kom jag att tänka på att en mer historiskt bildad person i bekantskapskretsen, historiker till professionen, alltså. Han sa en gång att vi inte skall gnälla så mycket över vad kungahuset kostar. För hade vi inte haft den kungafamilj vi nu har så hade vi inte haft vare sig Lapplandsfälten eller stora delar av Västerbotten. Efter svensk-ryska kriget ville ryssen nämligen dra gränsen till Sverige (Finland hade de ju redan) söder om Lapplandsfälten, som väl då knappast var upptäckta. Men då skall, enligt samme sagesman, Carl Johan ha gått in och med egna pengar – han hade ju krigat en del i Europa och fått ett och annat krigsbyte kan tänka – betalat vad det kostade att få gränsen mot Finland där den nu går. Och sedan donerat det inköpta till staten. Good will-skapande, ja visst, men det har kommit lite pengar från de där Lapplandsfälten sedan dess. Och så mycket har nog inte de kungliga apanagen varit att de tagit mer än någon enstaka procent av de inkomsterna.

Men jag själv kan inte hetsa upp mig över det stundande bröllopet. Jag har redan upplevt Årets bröllop, när dottern Anna och hennes Rikard gifte sig i pingstas. Och vad är Storkyrkan mot Domkyrkan i Uppsala? Det är blaha blaha det!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s