Om att bo

För 45 år sedan kom jag till Uppsala för att för första gången leva utanför familjen, i egen bostad. I mitt fall blev det som inackorderad hos en prostänka på Övre Slottsgatan 1. Jag minns att jag för ett diminutivt rum innanför köket betalade 130 kr/mån. Några månader senare blev ett större rum ledigt och jag flyttade dit. Hyran för det var lägre, med förklaringen att det inte hade ”egen ingång”. Tidigare hade jag kunnat gå in köksvägen, något jag inte utnyttjade.

Detta kom jag att tänka på eftersom studenter nu allt oftare tvingas köpa sina studentbostäder. Och apropå det så tänkte jag på tandläkaren, violinisten och människan – fast inte nödvändigtvis i den ordningen – Pelle Fahlén, som ondgjorde sig över att det första folk gjorde när de bildade familj var att köpa villa. ”De bor ju för faan för hela pengen. De har ju inte ens råd att köpa brännvin!”.

Jag fick emellertid av min prostänka reda på att jag inte skulle få bo kvar där, eftersom Sida skulle inrätta en studiegård i huset.
– Kandidaten får röka så mycket han vill, för sedan kommer det bara negrer hit och då blir det svart på väggarna  alla fall, sa hon, gud hjälpe henne.
Jag fick då leta efter ett nytt rum och fick reda på att en nationskamrat skulle lämna ett rum på vinden på Övre Slottsgatan 11 C.Anledningen till flytten, sa han, var att de andra som bodde på vinden var så tråkiga. Dessa förment tråkiga grannar har nu i 45 år varit mina synnerligen goda vänner. Det är tur att folk har olika smak!
Men det var inte alls detta jag skulle skriva om. I förrförra veckan skrev Gillis Herlitz en klok krönika i Uppsalatidningen om påfundet bland fastighetsmäklare att låta stylister möblera om de våningar som skall försäljas. Och i kväll satt jag i min avskilhet i ett litet avskilt rum och läste senaste bostadsbilagan från UNT, där några människor ville visa hur man skulle inreda ett sovrum. I skrämmande bilder visade man hur man omkring en naken four poster bed hade placerat ett par rangliga sängbord, där man inte ens kan tänkas lägga ifrån sig sina glasögon, än mindre ett antal böcker att läsas vid sänggåendet. I stället hade man på borden ställt till synes antika urnor, somliga med blommor i, andra bara som dekoration. Och på golvet, där man skulle sätta sina tofflor, stod en stor skål, till brädden fylld av frukter, möjligen plommon. Var man skulle göra av kärnorna om man mumsat på plommonen i sängen framkom inte.
Min fråga är nu: Vem i hela friden skulle vilja bo på det viset? Finns det ett samband mellan dessa båda fånerier, home stylingen och inredningsbisarrerierna?
Är bilderna och tipsen bara avsedda som porr för möbelfetichister, eller vad har man tänkt sig?
Detta är några av de tankar som upptagit mig, så här strax före sänggåendet.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s