Polis, polis … plåtpolis

Efter att ha läst om Daniels iråkade belägenhet kan jag inte annat än beklaga honom, men en sak skall han vara dj-fligt glad över – ett öde som många gör vad som helst för att det skall uppfyllas. Han har blivit sedd! Alltså finns han!

Han finns

Symptomatiskt dock för honom är hans sätt att beskriva sitt öde, läs Nyhetstorka, och de kommentarer som han refererar till, är att han likt en ståndaktig tennsoldat inte vill att andra skall utsättas för samma öde – att bli sedda. Således refererar han till ”En, som är advokat och med eftertryck länge hävdat att advokater är ett pack” eller ”En annan, som för många decennier avlade en jur kand-examen och därefter inte befattat sig med juridiken”. Jag kan naturligtvis inte gå i god för vem det handlar om som anser sig tillhöra ”packet”, men under rådande omständigheter, läs Daniels öde, vill jag framträda som den som gömmer sig bakom ”jur-kanden och som inte befattat sig med juridiken”. Det är jag!
Men Daniel skall veta att detta är en grov anklagelse som påminner mig om ett liknande scenario.
Det handlar om författaren och nobelpristagaren Harry Martinson, som på en fråga av församlingsprästen, varför man inte såg herr Martinsson i kyrkan, svarade: ”Jag anser mig nämligen vara religiös”.
Nu skall du, käre läsare, inte missuppfatta mig, när jag hänvisar till Harry Martinson, inga jämförelser, men faktum är att jag varken är tillhörande ”packet”, än mindre det fiskala, men jag anser mig värna om rättvisan. Därför mitt utbrott angående Daniels fortkörning. Jag uttryckte mig kort och koncist – det är för djävligt – och jag vet att det inte är korrekt i juridiska kretsar att uttrycka sig så, men jag vidhåller det jag då sade till Daniel. Jag menar att rättvisan får inte döljas bakom ett anonymt angivarsamhälle – vilket det handlar om i det här fallet – då en person kan anklagas för en förseelse som man inte är medveten om. I det här fallet har Daniel passerat en s.k. plåtpolis, som registrerat hans ”vilda” framfart och som ett brev på posten får han så se sig i bild. Han är sedd utan att vara medveten om detta faktum. Men plötsligt finns han!

Men jag – och alla vi andra – som näst intill varje dag, mestadels omedvetet, kanske överskrider en gällande fartbegränsning vi kan trösta oss med att vi finns inte.
Och det är det, som är för djävligt.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s