Om kunskap

Kunskap kan man inte få för mycket av, kan man tycka. Men om det är så, varför tappar man då oavbrutet en massa nyttiga kunskaper som man hade förr, om inte för att det inte längre finns plats för dem? Och varför stannar fullkomligt meningslösa kunskaper envetet kvar i skallen?

Jag har förstås inget svar på mina frågor ovan, så de får väl betecknas som rent retoriska.

I dag hade vi veckoavslutning på Fågelsången, inte för att vi gjort något tidigare i veckan som skulle motivera en avslutning, men på fredagar kl 15 är det alltid veckoavslutning, även om vi, som nu, inte setts sedan sommarledigheterna började. Vi kom där att tala om Wittgenstein, som vi inte visste just något om, men jag kunde i alla fall på vägen hem utöka Axels kunskapsfond med att göra honom medveten om att Mälarö kyrka, succésingel från 1968 med Lenne Broberg, skrevs av tv-mannen Sven Lindahl, som också gjort sig odödlig genom att komponera Hambostinta i kort-kort för Mona Wessman. Tidigare under kaffestunden hade Axel i sin tur ingående berättat om en för mig okänd inner i IFK Eskilstuna, som genom en osviklig kombination av bakfylla och dribblingsteknik var så irrationell att backlegenden Sven Axbom satte honom som snäppet värre att möta än Garrincha i Brasiliens VM-guldlag 1958.

Kanske det är så att man till slut bara sitter inne med en massa fullkomligt meningslöst minnesgods som för en uttråkad omgivning omtjatas i ett? Man får hoppas att det inte är så, för man vill ju inte gärna bli till en börda för de närmaste. En gemensam, krullhårig, bekant – gammal klasskamrat till mig – brukade när vi var på väg till en annan av våra klasskamrater, då boende i Storvreta, förmana oss (dvs sig själv och mig) att inte berätta så många historier om vår gemensamma uppväxt i Sundsvall, eftersom det lätt kunde upplevas som lite tjatigt för fruarna, som inte haft lyckan att växa upp med oss i Sundsvall. Detta lovade vi dyrt och heligt och höll också vad vi lovat ända tills vi kom fram till dörren och ringde på. Då öppnade vår vän dörren och sa något allmänt välkomnande och någon av oss svarade ”Ja, det är precis som när . . .” Och så var det i gång.

Så det är kanske bara att acceptera faktum. Och visste ni att det i dag inte bara är fredag den trettonde, utan också De vänsterhäntas dag? Hur skall man tolka det?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s