Avkoppling

Som den uppmärksamme läsaren (jag vet, jag borde vara politiskt och språkligt korrekt och skriva ”den uppmärksamma”, eftersom det är den könsneutrala formen, men det låter på något vis bättre så här) har kunnat märka är det ingen vidare fart på bloggandet. För Axels del beror det på att han åkt ”upp” till Stockholm för att lyssna på sonen. För min del på att jag dels inte har något av värde att delge mänskligheten, dels på att jag inte haft tid. Jag har en massa som måste skrivas och för att koppla av från det så – skriver jag här.

Tro inte att jag inbillar mig att det jag annars delgett läsarna har varit något av värde – det är inte min roll i den här bloggen – men jag är inte ens förbannad, vilket annars brukar vara ett bra incitament för att skriva. Jag är inte ens förbannad på att jag skall punga ut med en massa pengar för att jag förbrutit mig mot trafikstadgan, men jag kan samla mig till att med lite god vilja bli lite gammelmansirriterad på hiphoppare. De står där på scenene, eller lufsar planlöst omkring, med en skärmmössa som pekar åt alla de håll en skärm inte är avsedd att peka, eller också går de omkring med en huva neddragen över anletsdragen och mumlar på haltande meter fram rimmade rader som gör att ens egna första trevande försök att som sexåring hitta på julklappsverser framstår som poetiska snilleprov. Annars hade vi ett föredöme eller snarare en mall att gå efter, där hemma. Om man inte kunde komma på något, så gjorde vi som vår moder och skrev: ”Tag denna omkring halsen/när du träder ut i valsen!” Detta rim gjorde stor succé första gången mamma extemporerade det – mammor hade mycket begränsad tid att skriva julklappsverser på den tiden – då det dessutom beledsagade en vacker slips till någon av mina många bröder. Styrkt av framgången tog hon till samma vers nästa jul, då till ett paket som innehöll en yllehalsduk. Viss relevans tyckte vi kunde skönjas, även om man sällan bär yllehalsdukar när man dansar. Dessutom var det ju så att vi inte ens på den tiden med någon större entusiasm trädde ut just i valsen. Nog av. Nästa gång det vankades julklappar, tog mamma till rimmet på jag vet inte vad – en ny penna, eller en ”rolig bok”, som pappa lite nedsättande kallade skönlitterära verk. Sedan var dammluckorna sprängda; alla använde vi rimmet om att vi skulle ta något omkring halsen när vi trädde ut i valsen, oavsett om det var mina ständiga pudervippor till storasystern eller en Louis Armstrong-skiva till bror Calle. Alla fick de samma vers; standardversen var född. Men medge att den är bättre än de grammatiskt defekta, kvinnoföraktande rader som hiphoppare, ofta mot betalning, lufsar omkring och framkväder till en matta av basgångar och trumbeats.

Så ni ser: Jag hade inget att skriva, men nu är det gjort och jag kan ägna mig åt att skriva om en 85-årig smärtläkare som hade mycket intressant att berätta. Men hur återge det?

Annonser

2 kommentarer

Filed under Kultur

2 responses to “Avkoppling

  1. Pingback: Alice Babs – forever young « Flanera.se

  2. Pingback: Flanera.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s