Jag tar över!

Okej, Axel, jag skall ta över. Men politiken vill jag inte att du överlåter på mig. Jag har hela mitt liv yvts över att vara politiskt indifferent, om detta ord föreligger på svenska språket. Politiskt likgiltig, då. Problemet är att jag hela tiden vetat att jag ljuger. Visst bryr jag mig om politiken, det är bara det att jag aldrig kunnat hänge mig åt den, reservationslöst. Och om du nu tippar över hela klabbet på mig, då sitter jag följaktligen mitt i sk-t-n. Och jag vet inte om jag kommer att trivas där.

Å andra sidan finns det de som självmant söker sig dit. Om det är rätt personer låter jag vara osagt. Jag skulle vilja parafrasera Clemenceaus gamla uttryck ”Krig är för viktigt för att överlåtas till generaler” och hävda att politiken är alldeles för viktig för att handhas av politiker. Men vem skall då sköta den? Ämbetsmän? Tittar man på hur det har gått i Göteborg, så är jag inte så säker på att det är rätt lösning. Så låt gå för att politiker av olika schatteringar får ta hand om eländet. Här finns det säkert en uppsjö av snusförnuftiga talesätt, ofta tillskrivna Nordamerikas indianer, om att man inte skall fatta beslut som kan drabba de beslutandes barnbarnsbarn, att ta till, men visst vore det väl ganska bra om man kunde bryta sig ur blockpolitiken och se till vad som är bäst för landet, inte bäst för det egna partiet eller politiska blocket. Miljöpartiet kom ju en gång till för att göra slut på höger–vänster-skalan inom politiken. Nu har man ställt in sig i vänsterblocket. Kunde man inte erinra sig vad man ursprungligen tänkte och, gärna i sällskap med Socialdemokraterna, eller delar av det partiet, se efter om man inte kunde förhandla fram kompromisser med alliansen? Eller med mittenpartierna? Därmed inte sagt att man skall ge upp sin ideologi, men ideologi i vanlig bemärkelse är ju inte vad som utmärker Miljöpartiet. Och inget ont med det. Och redan Tingsten hävdade att ideologierna är döda. Om han hade rätt eller fel är oklart, men jag tycker att det vore skönt om man kunde lösa det här lite snyggt. Och gärna så att inte bara ett parti i respektive block står för beslutandet. Just därför tycker jag att en allians mellan mittpartierna skulle vara intressant. Och visst vore det kul att se vad Reinfeldt sa om plötsligt Björklund eller Hägglund bildade regering, med stöd av Centern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna?

Annonser

Vaktombyte

Framtiden ligger för oss

På grund av det instabila läget i Frankrike har jag kommit i bryderi.
Visserligen är det politiska läget i Sverige lite i obalans, men efter att ha lyssnat till miljöpartiet (MP) lite mer hovsamma inställning i hur konungariket Sverige skall styras de närmaste åren, känner jag mig något mer lättad – varför jag känner att jag med gott samvete kan åka ner till sydligare nejder och därmed överlåta politiken till min  kamrat Daniel, som bevakat kulturen utifrån ett mer västkustskt perspektiv. Han kommer säkert att  bibringa dig, käre läsare, om vad som timat därstädes.

Men som sagt … nu gäller det att rätta upp de stackars fransoserna som fortfarande lever i villfarelsen att man kan utbilda dig  fram till 30 års ålder och därefter gå i allmän pension 30 år senare. Tyvärr (?)! lever ju fransmännen längre och längre, men vem skall betala alla dessa njutningsmänniskor. Jag känner att jag behövs – men det kommer att säkert att ta en 3 veckor innan allting rätt upp sig.

Bis then

Lev väl och håll ignoransen stången tills vi hörs.

Hälsningar Axel

Och som sagt;

nu tar Daniel över.

Att navigera rätt är stort …

Det försåtliga landskapet för den som inte kan ...

Efter den gångna veckans turbulens vad gäller SD:s inträde i det politiska livet, börjar nu sakta konturerna av ett nytt politiskt landskap att framträda. Jag tror att det var klokt av Fredrik Reinfeldt, som den strateg han visat sig vara, att låta valresultatet sjunka in något. Likt tennis måste man i början låta bollen studsa först, i stället för att ständigt gå på nät.

Peter Wolodarski skriver i en signerad ledare:

Det behövs både en mer nykter bild av Sverigedemokraternas idémässiga bas och ett mer kyligt förhållningssätt till partiet. Den senaste veckans panikstämning har varken gjort sikten klarare eller bidragit till att minska SD:s inflytande. De som i bekymrade ordalag talar om Sverigedemokraterna som vågmästare glömmer bort att det är Fredrik Reinfeldt – inte Jimmie Åkesson – som är vågmästare i ordets verkliga mening.

Detta påpekande att det är Fredrik Reinfeldt – och inte Jimmie Åkesson –  som kommer att styra skutan som haft grundkänning efter en formidabel felnavigation i ”grumliga vatten” skapar tillförsikt inför framtiden.

P.S. Jag har ägnat mig åt att bl.a läsa SD:s olika ”loggböcker”, och kan konstatera att dess besättning mest har snömos som ledning i sin fortsatta färd på jakten efter ytterligare förrädiska vatten

Dagens lönebesked

"Nu vet vi ...!

I dagens nätupplaga av Expressen kan man läsa om vad som  skulle ske om ishockeyspelarnas löner skulle redovisas öppet.

Låt spelarlönerna bli offentliga.
Låt oss se vad stjärnorna tjänar.
Det skulle också sätta mer tryck på de spelare som inte lever upp till sina löner.

Att lönerna för elitidrottare skenat iväg kan man säkert ha många synpunkter på, men nog måste man utgå ifrån att ansvariga arbetsgivare i respektive klubb tar sitt ansvar, då man skriver sina kontrakt.
En öppen redovisning av löner skapar möjligen mer utrymme för journalister och Jantelagstillskyndare att ha något att oja sig över.

P.S. Tage Danielsson skaldade om ohemula löner följande i sin Postilla under rubriken Äldre revolutionärers söndag:

Kan det va rätt att våra söner
har så förbannat höga löner

Surt sa Maria.

Men kära fru Wetterstrand.

Varför denna jermiad. Överenskommelsen, innan valet, mellan de röd-gröna och Alliansen var att det största blocket skulle bilda regering. Att Reinfeldt nu vill söka kontakt med MP för att sondera terrängen innebär väl inte att han skjutit över ansvaret.

”Huvudansvaret ligger hos Reinfeldt. Det är han som sagt att han ska regera”, säger Wetterstrand, enligt Expressen.
Men det är väl just det han gör!

Är fru Wetterstrand månne pressad av annat?

Demokratins problem*

Demokratiskt val?

Vi lever i en demokrati – ett begrepp som i dessa yttersta dagar fått sina törnar. Och orsaken är den chockvåg som genomsyrat det politiska etablissemanget efter SD:s inträde i vår riksdag.

Faktum är att jag inte riktigt förstår hur man tänker då olika politiska partiföreträdare höjer rösten för att berätta att för sina väljare att SD är parti som inte hör hemma i riksdagen på grund av sin ”främlingsfientliga politik”.
Men – tydligen –  har 5,7% av den svenska valmanskåren tyckt annorlunda.

Nu gäller i alla händelser demokrati i Sverige – förhoppningsvis – och följaktligen står det samtliga partiföreträdare fritt att i stället  påvisa för oss väljare, hur fel SD har i olika sakpolitiska frågor. Något som borde ha gjorts innan vi gick till valurnorna!

Dock; en tendens till att börja sansa debatten kan man se från skilda håll i bl. a. DN, och UNT:s ledarstick,  Lars Ohly i  Aftonbladet och Alice Teodorescu i samma tidning.

* Läs Tingstens bok med samma titel.

Vidsynt kvinna

En vidsynt S-kvinna

”Tänk att vänsterpartiet skyller på regeringen för att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Det håller inte. Sd har grott länge inte minst då vänsterpartiet var stöd till socilademokraterna. På 90-talet var klyftorna större och de växte. Göran Persson hade svårt att tackla de frågorna i valet 2006.”

Så skriver den, i mina ögon  balanserade socialdemokraten Lotta Gröning i sin senaste krönika i Aftonbladet.

Tyvärr känns det som att valrörelsen är full av ”bad losers”, (läs Wetterstand och Ohly), samtidigt som det  finns det hopp om  att Sverige kommer att överleva som en demokrati så länge det finns socialdemokrater som tänker något ”vidare”.

Hon kan inte vänta

Ligger framtiden bakom oss?

Enligt P1 morgon inleder Socialdemokraterna arbetet med en ny kriskommission som ska söka efter orsakerna till det dåliga valresultatet och hur partiet ska gå vidare. I ett samtal med Lena Micko, (S), oppositionsråd i Linköping och Mattias Vepsä, förbundssekreterare, SSU, försökte programledaren Lasse Johansson att förmå de två att tänka över varför kriskommissionen från 2006 inte lyckats.

Det var inte utan intresse jag lyssnade till deras analys av valets utfall och i bästa fall några huvudlinjer för framtiden – men ack vad jag bedrog mig. Istället verkade det som valrörelsen fortsatte, men med den stora skillnaden att man hade ett valresultat nu förelåg. Om man lyssnar så var det inte, enligt dessa sanningsvittnen, några direkta fel på den tidigare krisgruppens arbete utan allt verkade istället vara Alliansregeringens fel. Man hade bl.a. ändrat på verkligheten!
Om dessa två analytiker skall representera en djupare insyn i vad som egentligen hände, kan jag inte annat än att beklaga det socialdemokratiska partiet … och stackars Mona!

Läs även Gunnar Jonsson i DN.

Hur tänker de?

Valet är över, och ingen kan väl egentligen vara nöjd med resultatet. Inte ens Sverigedemokraterna kan väl jubla, mer än kortvarigt, för deras inflytande lär inte bli stort. Men det där överlåter jag med varm hand åt politikerna att sköta. Lite skall de få bestämma nu, när väljarna har satt dem på pottkanten.

Apropå väljarna. Hur tänker de som röstar på Sverigedemokraterna? Tänker de alls?

Helt osökt kom min dotter att tänka på en sketch med Killinggänget. Det finns vissa likheter . . .

Big brother

Häromdagen fick jag ett brev adresserat personligen till mig – ett säljbrev med den direkta uppmaningen att rösta på avsändarens parti. Som adresskälla angavs Valmyndigheten.
Nu började jag undra. Tillställer valmyndigheten namn och adresser till politiska partier?
Jag vet att vallängderna är offentliga handlingar, men att min adress bifogas strider mot PuL. En organisation/ett företag kan inte utan mitt samtycke införa mig i ett register.
Vad göra: jag tillskriver Datainspektionen och med vändande e-post fick jag följande svar:

Grunden i personuppgiftslagen är att samtycke krävs för behandling av personuppgifter. Från denna huvudregel finns sedan ett antal undantag. Ett sådant återfinns i 10 § punktn f) PuL, som lyder.

”Personuppgifter får behandlas bara om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen eller om behandlingen är nödvändig för att ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige eller hos en sådan tredje man till vilken personuppgifterna lämnats ut, skall kunna tillgodoses, om detta intresse väger tyngre än den registrerades intresse av skydd mot kränkning av den personliga integriteten.” (min understrykning)

Paragrafen ger uttryck för den s.k. intresseavvägningen i personuppgiftslagen. Intresseavvägningen ger normalt sett stöd för t.ex. ett politiskt parti att behandla enstaka personuppgifter i syfte att informera om partiets verksamhet. I sammanhanget kan nämnas att även enstaka marknadsföringsåtgärder av rent kommersiella ändamål normalt har stöd i intresseavvägningen. För ytterligare information om intresseavvägningen hänvisas till följande.


Det var visserligen ett raskt tolkningsbesked från Datainspektionen, men jag känner mig i alla händelser inte nöjd med deras tolkning av PuL och s.k. intresseavvägning. (se nedan)
De facto är jag registrerad i ett register hos ett parti som jag inte sympatiserar med. Och frälsningen för det politiska partiet, i denna fråga, är att man kan förklä sig i demokratiska dimmoln.
Ponera att det handlar om ett samhällsfientligt parti som bedriver subversiv verksamhet. Skall vi – du och jag – acceptera att vi finns i ett, partiet tillhörigt register?

En liberal tolkning av intresseavvägning gällande politisk verksamhet kan te sig harmlöst – idag … men?

Dessutom; med beaktande av alla sociala medier och andra möjligheter för politiska partier att sprida sitt budskap,
ser jag inte nödvändigheten att göra denna liberala tolkning.
Personligen är jag ansluten till NIX, samt mottar ej heller oadresserad reklam.
Detta till trots blir jag uppringd av politiska partier, brevlådan fylls med partireklam och
nu skall jag dessutom kunna vara registrerad i ett personregister hos ett politiskt parti.

http://www.datainspektionen.se/Documents/faktabroschyr-intresseavvagning.pdf