Monthly Archives: oktober 2010

”Dåligt omdöme”

Moralens väktare

Ja; ni läste rätt i ingressen.

”Dåligt omdöme” är ett yttrande avgivet av en kvinna som kanske borde ligga lågt i den nymoralistiska debatten.

Förlåt Mona Sahlin – jag citerar ju bara en källa som vi skall kunna förlita oss på – om den stämmer!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen

Att slakta kaniner

Offret

Häromdagen fick vi bevittna slakt av kaniner.

Huvudpersonen hette Gösta Johnsson och utförde olagliga handlingar (?) då han slog offren i bakhuvudet med en järnstång. Lagen och Jordbruksverket föreskriver bultpistol. Enligt slaktaren var användandet av bultpistol ett ytterligt tveksamt sätt att avliva kaniner, eftersom det var lätt att missa den valnötsstora hjärnan.

Efter att ha avlivat mellan 30–40.000 kaniner ansåg han att han hade fog för sitt handlande.

Den efterföljande debatten har, som alla förstår, mest handlat om lämpligheten av att visa i TV hur man slaktar kaniner – inte om regelverket.

Parallellt med denna nyhet pågår en annan slakt. Offret denna gång är inte en kanin utan en partisekreterare. Tidningarna skriver om, och visar upp i bild, det stackars offret. Skillnaden är att här handlar det inte om 30–40.000 kaniner, utan ett och samma offer som skall slås ihjäl, om och om igen.

Likt kaninslakten i TV handlar debatten inte om huruvida regelverket är tillfyllest och anpassat utan att vikten läggs vid att ”visa upp” och chockera oss med allehanda uppgifter – resor, bolagsstyrelseuppdrag, BMW m.m.

Man mår faktiskt lite illa av att bevittna det drev som pågår även om det, som det påstås, är av allmänt intresse och speglar verkligheten.

Och kanske det som stör mest är ”slaktarna”, som under täckmantel av en självpåtagen moralisk upphöjdhet, låter eländet pågå till dess, deras offer är avlivat.

Slakterier: http://www.expressen.se/nyheter/1.2192599/reinfeldt-stottade-arkelsten-i-natt

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8038003.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/det-gamla-m-gor-sig-pamint_5587639.svd

Men DN skiljer ut sig: http://www.dn.se/nyheter/politik/riksdagen-saknar-regler-for-bjudresor-1.1198504

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Svenska kyrkan

Tvångsmedlemmar?

Nu är det snart den 1 november – igen.

Det märkvärdiga med detta datum är att då börjar ett nytt skatteår för den som inte anmält eventuellt utträde ur Svenska kyrkan.
Jag talade med min son, som ställde sig ganska undrande till hur det fungerar i konungariket Sverige.

– Varför skall man söka utträde ur en kyrka som jag aldrig tillhört. Jag kom  visserligen att tillhöra  den svenska statskyrkan av födsel och ohejdad vana, med den har ju upphört, och mig veterligen har jag inte blivit upptagen i den Svenska kyrkan. Hade det inte varit bättre för alla parter att man fått ansöka om medlemskap?

Ja, man kan ju faktiskt undra.

Det verkar, för de flesta svenska medborgarna som om man betalade en skatt för bevarandet av kyrkobyggnaderna eller något annat materiellt. Dop, konfirmation, vigsel, begravning o.s.v. tycks vara de största anledningarna till att flertalet ateister och agnostiker hänger kvar i Svenska kyrkan. Dessutom är 1% i skattesats kanske inte så mycket att bråka om, men i gengäld – vad händer?
Ingenting! Absolut ingenting!
Man hukar.
hemsidan konstateras helt kort: ”Från och med 2001 utträder många i samband med deklaration och skattebesked”.

Det verkar som om den Svenska kyrkan inte bryr sig värst mycket om människors själsliga hälsa. Man ligger lågt. Kunde man inte förvänta sig att Svenska kyrkan gick ut och försökte värva nya medlemmar, alternativt hindra medlemstappet inför det stundande månadsskiftet.

Eller är det månne så att Harry Martinssons svar till kyrkoherden i Gnesta håller streck, då han  påtalade att ”herr Martinsson har inte varit synlig i kyrkan på länge”

Harry Martinsson svarade: Nä, jag anser mig nog vara religiös!

2 kommentarer

Filed under Ankdammen

Nymoralismen blommar

Denna morgon möttes jag av en upphetsad radioreporter som i Janne- Josephsonsk anda ville moralisera över att Moderaternas partisekreterare låtit sig bjudas på en utlandsresa med tillbehör. Det gick inte att ta miste på upprördheten. Till sin hjälp satt två ”bisittare” , trodde man, från den forna oppositionen. Tack gode gud att valrörelsen är över och att bisittarna kunde redogöra, lugnt och sakligt, för hur de såg på ”hönan”. Inga övertoner, utan båda varnade för hur det politiska livet skulle komma att se ut i framtiden, om politikernas förtroende ständigt skulle nagelfaras av en nymoralistisk journalistkår – en kår som växt ut till att bli både polis, åklagare och domare.

Både riksdagsman Gustav Fridolin (MP)  och Thomas Hartman,socialdemokratisk debattör, var väl medvetna om riskerna, men bådas inlägg vittnade samtidigt om en djupare insyn i hur ett samhälle måste fungera.

Brist på förtroende uppkommer inte genom vilka man ”umgås” med, utan hur man agerar därefter. Ribban för våra förtroendevalda  måste höjas annars kommer de snart att sitta i ett nymoralistiskt isolat.

Själv har jag arbetat med politiker från alla läger och informerat dem om den bransch jag då företrädde. (Ibland i samband med en lunch – hemska tanke!). Jag känner inte till någon av dessa som missbrukat den information som gavs i sitt arbete, utan snarare tvärtom gav dessa sammankomster vidgade vyer för både ”sändare” som ”mottagare”.

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen, Kultur, Politik & samhälle

En het potatis har kallnat

Ny sättpotstis?

Det rödgröna samarbetet har upphört medelas i olika medier.
En insikt som antingen, likt sättpotatis, kan skördas som fräscha primörer, alternativt när höstmörkret faller, får återgå till simpel  stapelföda – som vanligt med andra ord.

Ilija Batljan, landstingsråd i Stockholms län anser, enligt en artikel i Svd att Socialdemokraterna förlorade röster på det rödgröna samarbetet. (Vilken insiktsfull analys.)
Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet skrämde iväg väljare, säger han. Och att redan nu fundera över framtida samarbeten är han inte intresserad av – tvärtom.
– Jag är övertygad om att blockpolitiken inte kommer att vara lika stark i nästa val. Några av de mindre borgerliga partierna får allt färre väljare och blev kvar i riksdagen enbart tack vare moderata stödröster. Jag tror att det är en reaktion mot att det blir allt färre alternativ i riksdagen.

Har månne blockpolitiken satt sin sista potatis?

Batljans analys är definitivt inte direkt revolutionerande.
Det är ett  historiskt faktum att makt förenar – för maktens inneboende kraft – samtidigt som brist på makt splittrar.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Är folk kloka?

Att titta på tv är informativt men inte alltid så uppbyggligt.

I går kom jag att inom några minuter se inslag av helt olika slag. Först ett om konsekvenserna av avslöjandena om systematisk tortyr och okända och förskräckande siffror för civila offer för kriget i Irak, där de makthavande mest verkar upprörda över att avslöjandena gjorts – inte över vad de innebär i form av lidande för de människor som drabbats. Detta följdes, naturligtvis är man böjd att tillägga, av en låtsasdebatt om det berättigade i svensk vapenexport, i den händelse dessa vapen används för det de är tillverkade för, nämligen att döda människor. Man kan göra det enkelt för sig och säga att det är fel att exportera vapen under alla omständigheter, och särskilt om de exporteras till stater som kan tänkas använda dem. Och visst är det fel, men är svaret att det är bättre att vi slår oss för bröstet och säger att vi i alla fall inte sålt de dödsbringande vapnen och, underförstått, tycka att det är bättre att vapnen säljs av dem som inte har någon som helst intresse av att bry sig om vem det är som köper dem? Här handlar det om Irak, världens mest mediebevakade krigszon, där möjligheterna att åtminstone i någon mån kunna utkräva ansvar av dem som missbrukar våldsmedel är ovanligt stora. De flesta väpnade konflikter är inte föremål för samma mediala uppmärksamhet och där begås de mest bestiala övergrepp, inte minst mot kvinnor, utan att någon kan ställas till ansvar.

Jag hävdar inte att detta är lätt. Tvärtom hävdar jag att detta är komplicerade frågor, som kräver komplicerade, och alltså inte förenklade, svar. Något sådant svar har jag inte, men jag försöker åtminstone undvika att med självgott  världsförbättrarnit svara att det finns enkla lösningar.

Ett annat program följde. Det handlar om människor som av olika skäl drabbats av kraftig övervikt och programmet låter i tävlingsform, som dokumentärsåpa, några utvalda personer gå ned i vikt. Allt detta är säkert gott och väl, men problemet är att dokusåpeformatet kräver utslagningsinslag, varför den som gått ner minst riskerar att elimineras ur gruppen. Det är bra att problemet uppmärksammas, men måste det göras på detta förödmjukande sätt? Det sägs inget om vad de ansvariga för programmet har för medel att hjälpa de utröstade, som ofta är de som bäst behöver hjälp och stöd för att gå ned i vikt. Man har goda skäl att sådana medel – eller ens sådan ambition – finns. Att programmet kan skapa incitament för andra överviktiga, som ser programmet och tänker ”Kan de så kan jag” och uppsöker gym eller andra faciliteter för att själva ta itu med sitt problem, är naturligtvis utmärkt. Men är utröstandet en värdig form för ambitionen att hjälpa människor med ett av vår tids största folkhälsoproblem?

Måste allt vara så förbålt enfaldigt, i ordets alla bemärkelser? Enkla lösningar är sällan några verkliga lösningar. Finns det inga som vill ta problemen på allvar? Eller blir det inte ”bra tv” då?

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

Det är synd om fransmännen

Ord utan innehåll?

Det är skönt att vara hemma. Jag menar inte bara sådär i största allmänhet, utan nu menar jag mera ”att kommit hem”. För tre dagar sedan lyckades hustrun och jag att slinka ur strejklandet ”par préférence” – Frankrike. Mot alla odds kom ett morgontåg som kunde föra oss från Bandol till Marseille, där sophögarna låg – just det – höga. Därefter lyckades vi komma ombord på den sista flygbussen, innan man skulle blockera tillfartsvägarna till flygplatsen. Ute på flygplatsen möttes vi av beskedet att endast tre plan skulle föra passagerare till Paris, i stället för 12 i vanliga fall.
Utan att vi visste ordet av blev vi plötsligt accepterade på dagens andra plan upp till Charles de Gaulle. Vi gick ombord men där fick vi sitta och vänta i 2 timmar, för nu hade flygledarna börjat strejka. Först klockan 18.30. kom vi till Paris. Men där vände vår otur. Vår anknytning till Stockholm hade visserligen startat på tid, ungefär samtidigt som vi startade från Marseille, men se … flighten till Stockholm; den som tidigare kancellerats var nu återinsatt, varför vi kunde landa på Arlanda klockan 22.40.
Det tog oss visserligen dryga 15 timmar att ta oss från Sydfrankrike till Uppsala – men vi var hemma.

Det är synd om fransmännen!
Dom är hemma – där de är. Där soporna samlas på hög, där bensinstationerna slår igen på grund av uteblivna leveranser, där tåg, bussar och flyg går när det finns möjligheter och där; mitt upp i smeten springer gymnasieungdomar och vandaliserar i storstädernas affärscentra. Det räcker inte att de anser sig bo världens bästa land.
Det är synd om fransmännen!

Landet, där den stolta demokratin under paroller som LIBERTE, EGALITE, FRATERNITE, verkar ha tappat sansen.
Parollen har tappat sitt innehåll. Friheten begränsar sig till vad andra bestämmer, jämlikheten verkar inte vara president Sarkozys och etablissemangets starkaste sida samtidigt som broderskapet tycks mer och mer ha ersatts av ren och skär egoism.
Politikerna hålls ansvariga för allt, fackföreningarna tar tillfället i akt och visar sina muskler och folket vädrar sina känslor. Att i ett sådant klimat ta ett ekonomiskt sargat land ur en ekonomisk kris verkar närmast utopiskt.
Och fortsättning tycks följa enligt uppgifter i Aftonbladet.

Som sagt; det är synd om fransmännen.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur