Varför förlorade S?

Efter valet – och för all del ganska mycket redan före – har  frågan om varför Socialdemokraterna förlorade valet stötts och blötts. Jag undrar om frågan inte är fel ställd. ”Varför vann Moderaterna och Alliansen?” borde vara en lika relevant fråga.

På det ytliga planet är svaret på den senare frågan lätt att finna: alliansregeringen har skött sig bättre än vad tidigare socialdemokratiska regeringar har gjort och under svårare omständigheter. Ett av flera enkla svar på den första kan hänföras till samgåendet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, partier som, på goda grunder, aldrig setts med blida ögon bland stora delar av de socialdemokratiska väljarna. Men framför allt går det inte att vinna ett val på gamla meriter. För det är väl där som Socialdemokraterna har gjort sitt största misstag: de har trott att de kan leva på det förgångna. På att det en gång var de som byggde upp folkhemmet (även om termen emanerar från högern), att det var under socialdemokratisk regim som Sverige klättrade till toppen av alla listor över länder med den högsta levnadsstandarden i världen. Men man glömde att det också var under deras regim som rutschandet utför på alla listor började och accelererade. Jag tror att det var Lars Stjernkvist som sa att det kvittar om Socialdemokraterna byggde upp folkhemmet om de inte klarade av att administrera och vidmakthålla det under  nya förhållanden. Och var det inte han, så var det någon av de relativt fåtaliga självkritiskt lagda inom partiet som sa det. Eller något i den linjen.

Ett annat svar på frågan om varför S förlorade är att man med en druckens envishet gjort sig av med sina sympatiska företrädare – som just Stjernkvist och tidigare Kjell-Olof Feldt – och satsat på sådana som ingen, utom den allra närmaste familjen, kan älska, som Thomas Östros. Och märk väl, jag skrev inte Mona Sahlin. Men jag kunde säga Göran Persson och Per Nuder, men de avsatte sig ju själva.

I dag skriver signaturen KK, som måste tydas som den ofta skarpsynta Katrine Kielos, en ledare i Aftonbladet, betitlad Det behövs en ny socialdemokrati, om just detta. ”Skyll inte på media, skyll inte på väljarna, skyll inte på Moderaterna, skyll inte på internationella trender och skyll inte på varandra. Världens mest framgångsrika parti förlorar inte så här stort utan att ha varit fundamentalt fel ute på något sätt.”, skriver hon bland annat. Jag har pekat på Stjernkvist som en sansad och tänkande socialdemokrat, men det finns alltså flera. Lotta Gröning är en. Kanske partiet skall söka upp dessa vasspennade kritiker i rörelsen för att få tips om hur det skall agera i fortsättningen? Det viktigaste är, tror jag, att man släpper tanken på att Socialdemokraterna, egentligen, är ett mycket större parti och att detta bara är ett tillfälligt dipp i kurvan. Jag tror att det är viktigt att utgå från att det är ungefär på 30 procent man ligger och lär där förbli, om man inte förmår skapa en ny socialdemokrati.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s