Dåtidens insatsstyrka
Denna afton kunde jag lyssna till hur ”39-åringen” fick berätta om ett gripande i Göteborg. Därtill fanns ett polisbefäl i samma programinslag.
Det gäller naturligtvis den nationella insatsstyrkans insats, då en familjefar, som skulle kallas som vittne istället kom att behandlas som em misstänkt terrorist. Den s.k. ”39-åringen” fick redogöra om hur gripandet gick till och jag förstår honom. Tänk om man skulle väckas av att ett antal svartklädda, till tänderna armerade figurer rusar in min en bostad där samtliga familjemedlemmar ligger och sover – hur reagerar man? Säkert är jag inte ensam om att ha fantiserat i vår uppkomna Kafka-värld att sådant här kanske skulle kunna inträffa, men bort det … det sker ju bara i en Kafka-värld. Men nu är vi där.
För att skydda oss från denna hemska värld har vi inrättat en nationell insatsstyrka.
Men nu – efter att ha lyssnat på inslaget och förstått att även polisen insett att det var ett beklagligt ”misstag”, så undrar jag över fortsättningen då länsordningspolisens chef, Erik Nord – stackarn – skulle förklara polisens agerande.
Han säger bl.a. i inslaget att det var ”väldigt intensivt” och ”speciellt” … ”och då kan det ske sådana här misstag”.
Men vad säger karl´n egentligen?
Jo, i klartext säger han ungefär: Passa er alla i Sverige boende … bättre än så här är vi inom polisen inte och då kan den den nationella insatsstyrkan bli riktigt otäck.
P.S. Jag drömmer inte om att konstapel Björk skall ersätta den nationella insatsstyrkan, men vi kanske bör vara medvetna om att vår trygghet blivit farligare.
Flanera.se 