Exit Mona

Så blev det till slut övermäktigt. Trycket på Mona Sahlin har efter valförlusten varit ohyggligt och hon har heller inte fått något riktigt stöd från de sina. Så att avgå var till slut det enda hon kunde göra. UNT skriver att hon gärrna hade velat bli historisk, men inte på det sättet: som den enda S-ledaren som aldrig blivit statsminister. Men visst blev hon historisk; hon blev den första kvinnliga partiledaren inom SAP, och det är väl gott så. I samma tidning skriver Erik Pelling att det finns två självskrivna kandidater. Men där har han fel! Det är ju just det som är tragiken för Socialdemokraterna just nu: de har ingen naturlig efterföljare. Lena Mellin i Aftonbladet påpekar också att det kommer att bli svårt att hitta en efterträdare. Den som alla vill ha, Margot Wallström, vill inte bli partiledare. Det har hon sagt flera gånger – och inte så som Göran Persson en gång (eller snarare flera gånger) sa samma sak. Hon har nog helt enkelt vuxit ifrån partipolitiken. Och den andra kandidaten han namnger, Carin Jämtin, är väl inget självklart val?

Mona Sahlin väcker känslor, men inte de stora känslorna som Palme eller Göran Persson. Hon var mer en förvaltare av partiet än en förnyare. Och det räckte inte. Ändå väcker hon sympati, som en boxare som går på den ena stjärnsmällen efter den andra, men hela tiden reser sig på 8 och fortsätter kampen. Men till slut har hon alltså nu kastat in handduken.

Det känns faktiskt lite trist.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s