Verklighetens människor?

Var det inte begreppet ”verklighetens människor” som KD-ledaren Göran Hägglund fick så mycket skäll för tidigare i år. Det var i och för sig enfaldigt, ingen kunde missta sig på vad som avsågs, men om man inte har några argument kan man alltid märka ord. Frågan är dock om vilken verklighet hans partibröder och -systrar lever i, nu när skallet går efter Hägglund. Inte för att så många säger rent ut att han skall avgå – hur skulle deras egen partikarriär då se ut om Hägglund rider ut stormen? – utan det är små stick av typen ”Det är klart att hans förtroende är kraftigt naggat i kanten. Annars skulle jag ju inte stå här i dag”, som Uppsalakommunalrådet Ebba Busch sa i tv i kväll. Frågan är bara vem man tänkt sätta på ordförandestolen i stället. Den just avsatte Mats Odell torde inte utgöra något hot mot Hägglunds position och folkhälsominister Maria Larsson har väl heller någon förmåga att gå igenom tv-rutan eller lyfta partiet? Och, handen på hjärtat, hur många fler aktiva KD-politiker kan ni nämna så där direkt? Mikael Oscarsson? Det är väl just politiker från Livets ord-falangen som man vill komma bort ifrån. Och Maria Busch är säkert duktigt men får väl ändå ses som ett relativt oprövat kort. Sanningen är väl den att den enda tillgången partiet har – det är Göran Hägglund! Så att sparka ut honom i kylan är väl närmast att betrakta som självmål – eller, ännu värre: självmord.