Mössa på – mössa av!

Ibland är sådant som verkar oviktigt tydligen oerhört viktigt. För jag vet inte vilken gång i ordningen har Kyrkans Tidning (som dimper ner i brevlådan en gång i veckan som en oväntad ”anställningsförmån” för en mig mycket närståendes person) vigt (eller vikt, om man föredrar ett mindre kyrkligt präglat uttryckssätt) nästan en hel sida på debattuppslaget åt frågan om huruvida unga, framför allt killar, skall få behålla kepsen på inne i kyrkan. Det hela började, som jag minns det, med att en präst eller annan kyrkligt verksam person hade en ungdomsgrupp, kanske rent av konfirmander, inne i kyrkan. Han sa då till en kille att han gärna kunde ta av sig kepsen. ”Varför då?” hade gossen svarat, och till denna fråga hade debattskribenten inte kommit på något bra svar. I den efterföljande debatten har till och med en gudlig visa diktats i ämnet, vilken återges på debattsidan.

Man kan då se åtminstone två frågor: Varför är det så viktigt att ta av sig mössan i kyrkan? Svaret där är väl ytligt sett ganska enkelt, nämligen att det tillhör allmän hyfs att ta av sig huvudbonader inomhus. (Där invänder säkert någon att detta väl inte gäller kvinnor, som har hävdvunnen rätt att bära mössa/hatt/skrålla inomhus. Men detta är en kvarleva från den tid då hatt var en väsentlig del av den kvinnliga utstyrseln och förenad med avsevärda svårigheter att sätta på så att den inte skulle flyga i väg för minsta vindpust. Och följaktligen lika svår att ta av. Hattmodet  är inte sådant nu för tiden, varför det kan ställas samma krav på käringar som på gubbar i det avseendet.) Man går ju som regel inte in i en annan människas hem med mössan på. Eller gäller inte det heller?

Den andra frågan är varför rätten att ha huvudbonad på sig inomhus kan uppfattas som så viktig att det kan upplevas som integritetskränkande att bli ombedd att ta av sig mössan. Sitter integriteten så ytligt? Har vi ett västerländskt burkaproblem här? I så fall är detta ett viktigt problem, som kräver en betydligt mer seriös diskussion än den jag är beredd att här och nu ge mig in på.

En viktigare debatt kan man läsa om i Magnus Alkarp lustmordsrecension i UNT av Elisabeth Gerles bok Farlig förenkling, som även annorstädes fått förintande kritik. Hon gör om jag förstått saken rätt gällande att Sverigedemokraterna och Humanisterna har liknande värderingsgrund när det gäller synen på främlingar. Frågan är alldeles för viktig för att flamsas bort , vilket verkar ha skett i den här anmälda boken. Även kritik mot Humanisterna skall bygga på saklig grund, inte på allmänt tyckande. Liksom det vore önskvärt om Humanisternas religionskritik också gjorde. Läs och tyck till!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s