Om divors uppfattningar

Börje Ahlstedt är en känd skådespelare, som enligt kvällspressen är ”folkkär”. Det senare har jag svårt att uttala mig om, mina erfarenheter är från de pjäser, tv-program och filmer jag sett honom medverka i. För ”folk i allmänhet”, vilka det nu är, är han väl mest känd som pruttande onkel i Fanny och Alexander och naken motspelare till Lena Nyman i någon eller några av Nyfikenfilmerna, för vilken senare insats han fick en utmärkelse som hette något som har med ”gummi” att göra och som åsyftade på att hans roll därvidlag inte hade den resning man hade kunnat förvänta sig i de erotiska scener som utgjorde majoriteten av speltiden i filmen. Om detta har gjort honom ”folkkär” har jag svårt att avgöra, möjligen kan hans roll i Ronja rövardotter ha förskaffat honom den äran. Dock knappast hans insats i tv-programmet Stjärnorna på slottet, där han mest var larvigt självcentrerad. Men det verkar höra till saken.

Nu har en av dem som uppenbarligen är med i årets, ännu ej visade, slottsvistelse, Ulf Brunnberg, känt sig kallad att tala om för pressen att de andra som medverkat i programmet varit ”mediahoror”, vilket inte vittnar om någon större aktning för ordets valörer. Dels heter det mediehoror, men det finns det många som anser sig arbeta inom ”media”, dvs inom massmedierna, som kan låta undsläppa sig, dels är det ett svepande omdöme som mest verkar ha som syfte att tala om att han därvidlag skulle vara av bättre halt.

Jag ifrågasätter inte dessa båda aktörers rätt att säga vad de vill, men det faktum att de tycker att de måste göra det säger rätt mycket om dem själva. Särskilt gäller detta Börje Ahlstedt som i en bok känner sig kallad att gå till rätta med kolleger som åtminstone, och då tar jag inte i, är minst lika stora som han. Apropå storleken, så har den som bekant viss betydelse, även när det gäller kroppslängden. Napoleon opponerade mot att en av hans marskalkar, jag tror att det var Ney, skulle ha kallats ”grand”, dvs stor. ””Il n’est pas grand, il est long” (Han är inte stor, han är lång), skall den undersätsige despoten ha sagt, dymedelst avslöjande en öm punkt. Jag tror samma sak gäller här, för Ahlstedt citerar den annars utmärkte Ingvar Hirdwall, som tröstat Ahlstedt med att påpeka att långa skådespelare sällan är stora skådespelare (Hirdwall är själv inte så reslig).

Vad jag undrar över är varför dessa utmärkta skådespelare känner sig nödgade att för allt folket omtala sina antipatier för kolleger. Blir de själva i sina egna ögon större därigenom? Knappast. Blir de i andras, publikens, ögon större av att racka ner på sina, ofta mer kända, kolleger? Absolut inte. Så vem vinner då på skitsnacket? Jo, som alltid när det gäller skitsnack: kvällspressen.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s