Vårt behov av blåkopior

"Jag kommer igen ... det kan jag lova"

Satt en stund och följde nobelprisceremonin från Stockholms stadshus.
Att sitta så här framför TV:n ger ungefär samma intryck och upphetsning som då man betraktar ett antal travhästar springa runt på TV-skärmen i en ytterst vanlig spelbutik. Jag har faktiskt alltid förundrat mig över de människor som tycks fördriva sin tid här på jorden, genom att betrakta en TV-skärm där ett antal ”kameler” antingen ”ligger i dödens” eller i bästa fall ”tagit spets”. (Jag har till och med uppfattat att ekipaget ”pullar” – vad det nu innebär). Hur som helst; det spelar absolut ingen roll för mig okunnige, huruvida det som visas är direktsändning eller om det handlar om gårdagens eller t.o.m. förra veckans lopp. Alla lopp ser likadana ut; men jag förstår – man spelar och hoppas på att lyckan skall stå en bi och förändra hela ens liv.

Men nu handlade det alltså om nobelprisutdelningen.

In vandrar ett antal ”laureates” i sakta mak, som om de kommit direkt från Antarktis och kommit till Stockholms konserthus för att tina upp. Och till detta spelas pompös musik. Precis som när hästarna paraderar på Solvalla. (Och i år var det väldigt påtagligt – associationen till Solvalla – inte ett enda sto så långt ögat kunde nå. Bara hingstar; och alla iförda samma vojlock.)

Ja, det är lätt att göra sig lustig över Nobelfestligheterna; men jag vet Nobelprisets betydelse för lilla Sverige. Det hindrar dock inte att jag ändå förundras av samma anledning, som då jag betraktar spelarna i ATG-butiken.
Vad är det som gör att detta evenemang, som löper av sin stapel den 10 december varje år, lyckas fånga närmare 2 miljoner, och som sitter och tittar på något som man redan sett? Inte sitter man där i hopp om att vinna några pengar; nej, man får bara titta på dem som fått pengar.En efter en träder de fram och får ett diplom och mottar en medalj ”ur kungens händer” för en prestation som vi som som tittar inte förstår ett dyft av. Trumpetfanfarer och applåder … och så var det klart för i år.

Men till nästa år igen kommer hanvår gamle vän, ty det har han lovat.

 

SvD; och DN, kanske har svaret.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s