Alla dessa helgdagar

Först som sist: jag klagar inte, men jag har lite svårt att förstå varför vi har alla dessa helgdagar så här omkring jul. Jul förstår jag; vi lever i ett i huvudsak kristet präglat land, även om andelen öppet bekännande kristna är i snabbt avtagande. Så det är fullt i sin ordning att vi firar Jesu födelse, även om sannolikheten för att han verkligen föddes omkring den 25 december är begränsad. Samma sak gäller påsk. Det finns en tradition, som går ungefär tusen år tillbaka i vårt land, så det är klart att vi skall behålla påsken med.

Men trettondagen? Såvitt jag förstått har den aldrig betytt särskilt mycket i den här delen av kristenheten – i den österländska och grekiska kyrkan firar man trettondagen till åminnelse av Kristi dop, men här har det varit uppenbarelsen, epifanin, (fråga mig inte vilken uppenbarelse) som vi firat, berättar Wikipedia. En kyrkohistoriker i vänkretsen ritar denna helg alltid ett K, ett B och ett M med krita på ytterdörren och syftar på de tre vise männen Kasper, Balthasar och Melchior och i Danmark kallas trettondagen fortfarande för  tre konungars dag. Det finns också ett för mig inte helt skönjbart resonemang omkring den gamla julen, som efter övergången från den julianska till den gregorianska kalendern inföll där trettondagen nu ligger. Eller om det var tvärtom. Detta visste inte jag och jag betvivlar att de flesta svenska vet mer.

Vart vill jag då komma med all denna information? Jo, min tanke är väl att firandet av en helg som egentligen ingen numera känner till upphovet till känns lite svårmotiverat. Antingen bör man lära och undervisa oss alla om dessa viktiga ting (jo, lite ironiskt var väl det där ”viktiga”) eller också får vi hitta på en annan och mer begriplig orsak till att vara lediga. För lediga vill vi nog vara även i fortsättningen, epifani eller ej.

Vi skall emellertid vara glada för trettondagsafton, för den har gett Shakespeare uppslaget till en av sina bättre komedier. En komedi, där den nu officiellt dödförklarade Per Oscarsson gjorde en så underbar Andreas Blek af Nosen på den tiden svensk tv fortfarande brydde sig om att göra tv-teater. Och minnet av det kan vi fira!

 

/Daniel/

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s