Slut på alla helger

En nackdel med att vara pensionär är att den där känslan av att ”Nu djävlar är det slut på ledigheten. Nu måste du börja jobba igen!” liksom aldrig riktigt får samma emfas – eller, som jag just läste i Grönköpings Veckoblad: ”. . . sade han med emfysem (eftertryck)” –  så här efter en storhelg som under ens yrkesaktiva år. Nu innebär ju för min del pensionen inte att jag upphört med arbete – eller kanske tvärtom; just genom att pensionen är som den är kan jag inte sluta jobba helt – men dagarna går på ett annat sätt i varandra och den enda dagen som jag numera har riktigt  klara planer för är fredagarna. För då är det veckoavslutning med Axel på Fågelsången. Därmed inte sagt att detta är veckans höjdpunkt, för det är det sällan, snarare är det veckans fasta punkt.

Men det här med helger betyder inte riktigt detsamma som förr, kanske för att julhysterin avklingat, nu när man inte har små barn som skall tindra med ögon och hittas på roligheter åt. Ja, de stackarna, de har under sin uppväxt fått en besynnerlig uppfattning av vad julen innebär. Eller i alla fall om Tomten. Jag är själv inte uppvuxen med att Far i Huset läser julevangeliet och att alla sedan sjunger  julpsalmer i stämmor, eller så. Det var mer så att min storasyster tagit på sig uppgiften att framemot kvällskvisten ursäkta sig och säga att hon måste gå till Posten och hämta ett paket. Och när hon var borta så kom alltid jultomten. Så var det väl i de flesta familjer. Och liksom i andra familjer var det nog ingen som riktigt gick på det där. Tanken var väl att jag, som yngsta barnet, skulle förledas att tro på jultomten, de andra syskonen var väl för stora, men jag kunde aldrig riktigt förstå varför Posten skulle ha kvällsöppet just på julafton.

Nog om det. Våra barn har vuxit upp med en tomte som sällan såg ut som en tomte, trots att tomtemössa och helskägg tillhandahölls i ett angränsande rum. Det var bara det att även konjak tillhandahölls i sagda rum. Så det var en  av starka drycker svårt rörd person, ofta iförd fez och dykarglasögon, som kom in och försökte läsa vem de olika paketen i säcken var tänkta till. Han fick med åren en hjälptomte som fick hjälpa honom med den detaljen – tomtens glasögon var av olika slag varje gång men aldrig egentligen avsedda att hjälpa bäraren att läsa innantill. Emellanåt brast han ut i dåliga ordvitsar av det slag som jag berättat om att han gjorde när han satt bredvid mig på den där omtjatade Boliviaaftonen, ordvitsar som ingen förstod eller, i vissa fall, ville låtsas om att vi förstod. Mormodern närvarade nämligen ofta vid dessa tillfällen och vi tyckte att hon borde förskonas från en del. Detta misstycktes på intet vis av vare sig tomte eller mormoder utan hon inbjöds alltid av tomten under julklappsutdelningen på glögg dagen därpå. Vi andra familjemedlemmar fick dock inte följa med och utnyttjade detta till att gästa andra bekanta medan barnen i timmavis satt hemma och såg på Sound of Music eller Mary Poppins eller vad nu SvT tyckte att de skulle förgylla juldagen med.

Och varför berättar jag nu detta? På den frågan har jag inget svar alls. Det bara kom för mig. Man måste inte veta allt. Men det skall bli skönt med lite vanliga dagar och veckor nu. Och så vill jag be om ursäkt för att jag tagit viktiga minuter från ert liv i anspråk genom dessa rader. Däremot kan jag inte garantera att det inte skall upprepas.

/Daniel/

Annonser

2 kommentarer

Filed under Kultur

2 responses to “Slut på alla helger

  1. Nils af Geijerstam

    Jodå bäste Daniel !
    Det där med ceremonier under helgerna har betydelse. Dessutom stannar minnet kvar, ibland med oönskade konsekvenser. Jag tror du bortser från att Knut kvarstår. Under en följd av år har barnbarnaskaran inbjudits att avfira julen med att bland annat krossa pepparkakshuset med en gummiklubba. Förra året, säger ett minnesgott barnbarn, var det ”faktiskt” Disa som fick och det var inte rättvist. Tänk om man fört bok på alla krossade hus. Vem som än får slå första slaget i året blir det säkert orättvist. Om man kunde få de första fyra att slå så försiktigt att det blir något kvar att slutligt demolera för det femte.

  2. För mig kommer tomten aldrig vara en ”jolly old man” om man säger så… Heller inte rödklädd. Eller nykter.

    Men kul var det – såhär i efterhand! 😉

    Kram

    //Sonen (den äldre)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s