Ständigt denna rädsla!

Omslaget till Ture Sventon, privatdetektiv, med illustration av Sven Hemmel, hämtad ur den nu aktuella Ture Sventon i Paris.

Det har skrivits tillräckligt om det lite larviga i att den politiska korrektheten satt käppar i hjulet för återutgivningen av Åke Holmbergs barnboksklassiker Ture Sventon i Paris. Jag utgår ifrån att de flesta har läst sig till att förlaget, Rabén & Sjögren, vill ta bort ordet ”neger” som förekommer i boken men att Sveriges författarfond, som förvaltar Åke Holmbergs verk, säger nej. Det finns olika turer i den här historien som till dels kan följas i SvD men som inte i detalj behöver återges här. Problemet med otidsenliga ord och åsikter ökar med nödvändighet med tiden, det ligger på något sätt i sakens natur, och otidsenligheten stannar inte vid att berättaren skildrar hur Herr Omar (från Arabiska öknen, med ”ögon outgrundliga som den arabiska natten”) har målats svart för att som förklädd till n-g-r fortsätta spaningsarbetet i mysteriet med det försvunna slottet. Hela serien av Ture Sventon-böcker är förstås otidsenlig, men det är en del av charmen, med barn utstyrda i numera otidsenliga hårrosetter och golfbyxor, och man får inte glömma att det förhatliga ordet inte hade samma klang när boken kom ut, för snart 60 år sedan, som det har nu.

Jag vill sannerligen inte bagatellisera ord som kan uppfattas som stötande, men visst är det märkligt att barn som dagligen i skolan och i kamratlivet  får räkna med att kallas såväl rövhål som hora skall ta sådan skada av att läsa ordet neger i en text som de alldeles självklart uppfattar som kommen från en annan tid. Liknande skönhetsoperationer som den här planerade görs inte så ofta i vuxenlitteraturen, troligen med tanken att en vuxen läsare kan förstå skillnaden i bokens språkmiljö och dagens. Men vad är det som talar för att inte barn, med några förklarande ord som inledning eller i värsta fall som fotnot, skall kunna förmås att förstå att ordet inte är avsett att nedvärdera någon folkgrupp? Jag tror helt enkelt att barn förstår att boken är rolig och att den språkliga stilen är en viktig del i detta och att det roliga inte ligger i att en folkgrupp framställs som komisk eller på annat sätt avvikande. Men det kanske är så att de vuxna, de som är så livrädda att gå över gränsen för det politiskt korrekta, är de som inte har tillräckligt med humor. Tror barn att ”Kommandoran” i Astrid Lindgrens Emilböcker är en i dag social realitet eller förstår de att så var det förr men så är det gudskelov inte längre? Jag tror barnen om att förstå att ordet neger är olämpligt att använda i dag men att det inte var anstötligt när boken skrevs. Jag tror, kort sagt, att politisk korrekthet är en styggelse lika mycket när den vänds mot barn som när den används som pekpinne för vuxna.

Och hade det här bråket inte startat tror jag inte att så många barn hade reagerat nämnvärt, utan bara som alla andra glatts åt att få läsa ännu en svensk barnboksklassiker. Åke Holmbergs böcker är tillräckligt hotade av att dränkas i marknadens slätstrukna massutbud ändå. Det vore önskvärt att det inte går prestige i detta utan att en för alla godtagbar lösning kan finnas. Annars får man nöja sig med att de viktigaste Ture Sventon-böckerna ändå kommer eller redan kommit ut i ny upplaga. För det är Ture Sventon, privatdetektiv, Ture Sventon i öknen, Ture Sventon i London och Ture Sventon i Stockholm som är de verkliga juvelerna i denna krona bland svenska barnböcker.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s