Långt ifrån plakatpolitik

Som uppväxt under bokstavsvänsterns blomstringstid borde man ha vant sig vid politiska floskler och slagord. Men jag kan fortfarande inte – som den ordcentrerade människa jag är – förstå hur fullt normalbegåvade, och ofta mer därtill, människor tror att enkla slagord skall påverka omvärlden ideologiskt. Vissa ord har under olika tider haft olika vikt vid spridandet av det politiska budskapet. Minns ni till exempel ordet ”solidaritet”? Det förekom lika ofta som skola-vård-omsorg i en valdebatt och olika falanger lade in olika betydelser i begreppet. Ordet ”radikal” var ett annat ord som med de då rådande värderingarna och vänsterns tolkningsföreträde förväntades bli uppfattat som vänsterradikal. Och det var ett honnörsord. ”Han är radikal!” sades det och tanken var att man skulle bli lite imponerad av detta. Nu används detta ord, liksom för övrigt det nyss nämnda ordet solidaritet, inte så ofta. Nu ses det mer i betydelsen ”extrem” eller rent av som liktydigt med fundamentalistisk. Och det är inte lika positivt laddat.

Så långt de olika slagorden. Sedan sättet att sprida dem. Under Vietnamrörelsens era var det demonstrationer tämligen regelbundet, och det kanske inte vann några nya anhängare men just ihärdigheten tillvann sig viss respekt, precis som måndagsdemonstrationerna för ett från Sovjetinflytande fritt Baltikum. Men slagorden var mest något som sades för att det inte skulle vara tyst i leden. För ingen ändrade väl åsikt i sakfrågan för att man ropade att USA var imperialister eller att vissa var Lyndons lakejer?

Anledningen till dessa stilla reflexioner är att det sattes upp ett klistermärke vid vår dörr där man manade till kamp mot rasismen. Förbipasserande har redan börjat pilla bort delar av det, men det sitter kvar, om än oläsligt. Frågan är vilka man vänder sig till, och emot. De som inte tycker om rasism, blir de stärkta i sin övertygelse av att man satt upp en dekal? Och blir de som tycker att rasism är bra mer tveksamma och börjar ifrågasätta att rasist är det de vill beteckna sig som ifall de får se en klisterlapp med texten Krossa rasismen! som sitter på en husvägg eller en soptunna nära dem? Jag tror inte det. Vad är då meningen med denna form av politiska manifestationer? Är det bara till för att de som klistrar skall veta att det där har vi gjort eller finns det något annat skäl?

Men det som kan bevittnas just nu i Kairo är kanske så långt man kan komma från plakatpolitik.

Vi följer utvecklingen på DN och SvD

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s