Wag the dog

För några dagar sedan fick jag anledning att förundras över näringsminister Maud Olofsson, och jag vill inte påstå att jag blivit klokare av att läsa en hennes senaste inlägg på DN:s debattsida.

Jag efterlyste då en konsekvent energipolitik och att hon borde välja mellan kund- eller producentperspektiv? Och vad gör hon då. Sätter sig mitt emellan stolarna genom att förslå en reglering av marknaden i tron att hon då ställt sig på elkundernas sida och visa handlingskraft inför en sinande väljarskara.
Som jag konstaterade tidigare handlar det om en oligopolmarknad – en marknad som inte låter sig påverkas av några regleringar, då den i stora stycken aldrig blivit avreglerad.
Priserna på en fri marknad regleras av tillgång och efterfrågan, men eftersom oligopolmarknaden  (läs Vattenfall, E.ON och Fortum) kan styra tillgången på el och manifestera ”skämtet” genom den Nordiska elbörsen – tillika oligopolstyrd av samma aktörer – så blir priset på efterfrågad energi därefter.

Att reglera en icke fungerade marknad kommer definitivt inte att gynna konsumenterna. Och som Maud Olofsson så käckt berättade i riksdagens interpellationsdebatt häromdagen, att ”en sparad kilowatt är den billigaste elen” , måste väl även det framstå som ett skämt, och allra helst som det framgår av DN:s enkät idag att närmare 70% av konsumenterna sparat el det senaste året – men samtidigt fått dyrare el!

Nej det fordras, enligt min mening, helt andra tag. Slå sönder, som första åtgärd, den icke fungerande elbörsen, där högsta priset på sämsta energikälla är vägledande för prissättningen, och om det inte går bör Maud Olofsson åtminstone tillstå att hon är i händerna på starkare krafter.

Och Maud! Det finns många som är än mer insatta i problematiken; lär och lyssna!

3 reaktioner på ”Wag the dog

  1. Det förefaller lättare att klaga än att vara konstruktiv. Du skriver om prissättningen att ”högsta priset på sämsta energikälla är vägledande för prissättningen”. Vän av ordning måste fundera på i vilken utsträckning du satt dig in i detaljerna här.

    1. Hur fungerar prissättningen av el jämfört med andra varor? Jämför t.ex. med aktier, som också handlas elektroniskt.

    2. När du i 1. ovan kommit fram till att aktier och el prissätts enligt exakt samma mekanism (nämligen att priset för alla sätts vid den punkt där utbud och efterfrågan möts, precis som priskryssen i läroböckerna i ekonomi beskriver), förklara varför detta är en rimlig metod ibland men inte alltid.

    3. Förklara hur en alternativ prissättningsmodell ser ut, och hur investeringsviljan för olika kraftslag skulle påverkas med din modell.

    Min poäng är att prissättningen på Nord Pool är den del av elmarknaden som fungerar bäst, inte sämst som man skulle kunna tro om man får sin världsuppfattning från kommentarerna på di.se.

    Elen är dyr för att 2/3 av kostnaderna är skatter, avgifter och nätkostnader, inte för att själva elkostnaden på Nord Pool är hög. Den är istället regelmässigt billigare än i resten av västeuropa.

    Tillsvidarepriserna som Maud Olofsson ondgjorde sig över är ett riktigt otyg, och de kan gott lagstiftas bort. De har ingenting med prissättningen av elen som sådan att göra.

  2. Ja, se, det var ju verkligen en dräpande replik! Ett annat alternativ hade varit att faktiskt försöka besvara de specifika (och inte retoriska) frågor jag ställde. Men varför blanda in fakta i den här diskussionen?

Lämna en kommentar