Att baladera* är likt en vision.

Baladernas mästare blickar städse framåt

Käre Daniel;
Du försöker i en kommentar till mitt inlägg ”Visionslöst-i-repris” klargöra hur du uppfattat skillnaden i mina definitioner av mål och vision. Jag kan därvid konstatera att du har tagit del, men tydligen ej förstått vad jag sökt bibringa dig, under vårt ändlösa flanerande i Uppsalas omgivningar. Men ändå kan jag spåra en viss insikt eftersom vi kommit till samma slutledning.

Men när du skriver;  … ”så du menar att en vision det är när man snubblar, halvt vilse, omkring bland blåbärsris och klafsar ner i kärr och över planteringar med skogsägaren ilsket vrålande efter en men ändå tar sig i mål omsider …, så gör du mig mållös!
… men bara en liten stund.

Alltså:
Jag har gång på gång försökt likna våra balader vid visioner. När vi anträder vår fysiska och intellektuella resa så vet vi inte varthän det bär. Men städse har vi en färdriktning  – att komma hem. Och istället för att  snubbla, halvt vilse, omkring bland blåbärsris och klafsa ner i kärr, så väljer vi andra vägar dock utan att tappa färdriktningen. Jag kan hålla med dig om att vi ibland tappar fokus och far ut i intellektuella tassemarker, men detta fenomen har vi ju alltid klarat av genom att tänka ”vidare”.

Jag vill till sist påminna dig om dina egna ord, varvid du så vältaligt, som bara du förmår, formulerat vårt baladerande:
Men oavsett vi blickar framåt eller bakåt, så söker vi skapa oss insikter i skilda ämnen, som i sin tur ger oss utsikter för framtiden. Dessa, i sin tur, formar vissa åsikter som vi gärna vill redovisa. Men observera – våra avsikter är aldrig att skapa några lösningar – varför resonemangen tycks bli eviga.

Men nu tillbaka till mitt inlägg.
Vad jag menar, med ovanstående resonemang i  åtanke så ser jag på socialdemokraterna som  sprungit på samma bana – varv efter varv … år efter år. Och vart fjärde år har de gått i mål. Men så plötsligt står de där ute i verkligheten, utan karta, utan kompass och allra minst utan idéer om vad man skall ta vägen.

De kanske borde baladera mera.

Hälsningar Axel

* efter det franska reflexiva verbet ”se balader” som översatt betyder – ja, just det – att flanera.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s