Inlagd i en annan värld

En annan värld

På den tiden, då jag var riktigt ung, hette det att ”man las in”, om man mot all förmodan blev sjuk. Det var ett sätt att berätta för omgivningen att det handlade om en allvarlig åkomma – man var riktigt sjuk … inga öroninflammationer, influenser eller dylikt. Då handlade det om barnförlamning, ljumskbråck och scharlakansfeber och man lades verkligen in. Man kom att avskärmas totalt från yttervärlden. Hade man oturen att hamna på epidemisjukhuset så kunde man på sin höjd få möjligheten att vinka till sina anhöriga genom fönstret, som väntade tåligt utanför i sjukhusparken. Isoleringen var total – och det i månader. Mitt under brinnande Koreakrig vet jag att jag ”låg inne” och faktum är att jag inte har ett enda minne av det fanns en yttervärld. Visserligen var jag endast i sexårsåldern, så mitt intresse för yttervärlden var säkerligen ytterst begränsat, men det hindrar inte att jag nu fått anledning att reflektera över begreppet ” att vara inlagd”.

Jag har varit inlagd, och ytligt set kan man säga att det handlar om samma sak. Man stoppas ned ned i en säng och presenteras för den ene efter den andre, som tar blodtryck, läser av eventuell feber, kontrollerar blodsockernivån, presenteras för olika frukostalternativ, samt besöks av opererande läkare som markerar rätt höft och ritar en glad gubbe på låret. Man verkligen känner att man blivit inlagd … ja, mer än så … man har blivit impregnerad. Och omvärlden kändes så främmande. Japaneländet och Libyen, som uppfyllde etern de senaste 24 timmarna av min vardag var som helt bortblåst. I dagrummet har en gammal dam ockuperat TV:n för att beskåda Solsidan – ett ganska symptomatisk val skall det visa sig.
Jag följer därför med en nyvunnen bekantskap som önskade samma sak som jag – att följa upp  utvecklingen i ”vår” omvärld, men på hans sal rullar redan Top Model nr 15. Vi går så vidare till mitt rum där en ishockeymatch strax skall starta på TV4 Sport.
Vi skiljs åt, önskar varandra ”lycka till” och går och lägger oss på respektive säng – imorgon bitti är det ju trots allt dags för operation.

Operationen är överstökad och jag är tillbaka på rummet. Nu rullar Japan och Libyen ”minut för minut” på samtliga TV-apparater på avdelningen. Samma nyhet rullar; först som nyhet, sedan som analys av nyhet, sedan som summering av nyhet, tills sändningarna tillförs av något ynka litet tillägg. Och så rullar det på. Framåt 19-tiden är man impregnerad.

Nästa gång jag blir inlagd hoppas jag att man fortfarande visar Solsidan – även om det bara är en repris.

 

P.S. Kanske som en följd av morfinet tänkte jag att jag aldrig hört talas om att man kan marinera inlagd strömming. Stor tanke då.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s