Om proportioner

Jag vet inte om man får lära sig något om proportioner på journalistutbildningar, men man får anledning att tveka när man ser på tv och läser tidningar, framför allt kvällstidningar.

Om vi börjar med de senare, så braskade löpsedlarna, mitt under de värsta dagarnas nyhetsflöde från Japan och Libyen, med den skakande nyheten att Mikael Persbrandt hade åkt fast för att ha dragit i sig en lina kokain. ”Jag älskar kola”, lät han meddela på förstasidan. Insidorna var fulla av att-lösa meningar i stil med ”Ni kommer sabba min nästa roll”. Detta fortsatte även dag 2. Frågan man har anledning att fråga sig är_ ”Är vi intresserade av detta?” Han må vara en habil skådis, med en uppsättning av åtminstone två ansiktsuttryck, men det har inte egentligen med saken att göra. Varför skall läsekretsen behandlas som om den bestode av hel- eller halvidioter, som intet annat önskar än att få ta del av mer lyckosamma medmänniskors elände. Jag tänker inte ge mig in på diskussionen om det ädla i att vara konsekvensneutral, dvs att oavsett vad detta leder till för den enskilde eller för samhället, inte låta bli att publicera en god nyhet – Persbrandt har naturligtvis försatt sig (och av pressen genom publiceringen av nyheten försatts) i en situation som brukar kunna leda till svårigheter att komma in i USA ock närstående länder efter en narkotikadom – eftersom nyheten i sig är ”helig”.

Och i dag var åtminstone ena kvällstidningens löpsedel fylld av budskapet att man i tidningen kunde läsa ”hela listan” med folk som dömts för att ha köpt sex. Det verkar nu vara det värsta som en människa kan göra sig skyldig till i dag, och det må så vara. Men nödvändiggör det ett återgående till en låt vara uppdaterad form av skampåle?

Tar vi så tv, så orkade jag inte se på programmet Kvällsöppet i går. Detta är inge jag lider av, kanske tvärtom, men meningen med tv-program är väl att tittarna skall titta på dem. Efter ett första inslag om en ny sajt för otrogna, som väckte starka känslor. Det möjligen intressanta med inslaget var att företrädaren för den sida som var någorlunda positiv till sajten var den som var mest moraliskt indignerad – över att det ifrågasattes om det var lämpligt eller ens smakligt att ordna en särskild sajt för sådana som har för avsikt att vara otrogna i äktenskapet eller förhållandet. Där kan man tycka lite av varje, men det giver jag en god dag, för det hela är tämligen ointressant. I andra halvan av programmet skulle det diskuteras om det söps för mycket i svenska tv-program, illustrerat av TV 4:s fredagsmorgonprogram, där vin, öl och understundom snaps provsmakas. När jag såg att, för jag vet inte vilken gång i ordningen, Gudrun Schyman skulle medverka, som ”expert”, då blev det för mycket och jag gick över och jobbade i stället. Samma sak inträffade i kväll, där ett kakalorum utan like uppstod i ett annat debattprogram om en tv-serie om hur olika hundar, som i ett slags realitysåpa, fick visas upp och sorteras ut allteftersom familjen som skulle skaffa sig hund bestämde sig. Man kan ha väl underbyggda skäl att ifrågasätta ett sådant program, men det var intensiteten i skrikandet mellan meningsmotståndarna som jag hade svårt för. Det var nästan som när en färgad komiker hade haft djärvheten att i namnet på sin föreställning inkludera n-ordet och fick på truten, verbalt, av en annan färgad person, som till slut tillstod: ”Du är ju i alla fall svart, jag ger dig det erkännandet!” När, i hundprogrammet, den nya ständiga tv-debattdeltagaren Ebba Busch (KD) visade sitt välondulerade och leende ansikte som något brast för mig och jag flydde hit. Även nu med syfte att jobba, men det sk-t sig och det blev så här i stället. Ibland måste man få häva ur sig.

Finns det inte, annat än i Axess och liknande program, möjlighet att låta två eller flera personer prata med varandra utan att blanda in efemära kändisar och, vilket är min egentliga kärna i detta ordflöde, låta dem i sansade former samtala om viktiga frågor utan att riskera att avbrytas av känslostyrda utrop och andra meningsyttringar?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Medier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s