I vägaskälet

Jag vet ännu inte hur gammal man får bli … innan man betraktas som värdelös av sin omgivning. Men nog har jag (66), redan nu, kunnat förmärka en viss nonchalans av min person. Med ett visst överseende lyssnar yngre generationer till mina utläggningar, baserade på gedigen erfarenhet, kryddade med viss name-droping, som jag tror skall skänka aktualitet till mina utsagor, men samtidigt märker jag på deras tomma blickar att någonstans skiljer vi oss åt – unga och gamla.
Sedan många år deltar jag i ett ordenssällskap där ålder skall vara ett okänt begrepp. Ja, så hette det när jag inträdde i ordens ljusa salar, men så saktelig konstaterar jag att mina medbröder av yngre årgångar numer börjar betrakta mig med viss vördnad, och någonstans tar det slut! Så är det – men ändå? Jag accepterar inte att man hamnar i vägaskälet utan några som helst varningsskyltar på vägen dit.
Jag kan påminna mig en sammankomst där jag … vördnadsfullt … tillfrågades om vem som var stormästare ”på min tid”. Jag svarade med viss stolthet att jag kom med på Moltas tid; men döm om min förvåning när min unga omgivning satt där som fågelholkar …
– Moltas?

Den stunden åldrades jag med säkert ett decennium i ett slag, och saken blev inte bättre av att en ordensbroder, som hade en fader i min ålder uttryckte:
– Det var han med Norgevisan … va?
Tänka sig. Moltas diminuerad till ”han med Norgevisan”.

Nu undrar du kanske käre läsare ; vadan denna utläggning.
Jo, igår släppte Riksbanken bilderna av vilka som i fortsättningen skall pryda våra sedlar. Att hitta en minsta gemensamma nämnare är inte lätt, men politik och historia tycks ha varit tabubelagda ämnesområden, men ändå har man sökt hitta en röd tråd bakåt i tiden – döda kulturpersonligheter.
Att jag, som ännu ej passerat ”vägaskälet”, kunde identifiera samtliga avporträtterade och i viss mån deras gärningar, gjorde att jag slogs av mitt ovan beskrivna Moltas-syndrom, och därför ställer mig något undrande:
Är alla dessa avdöda kulturpersonligheter nog levande för att leva vidare? Är de och deras gärningar inte lite för unga för att bli odödligförklarade? Eller för gamla?

P.S.

Och det finns andra synpunkter: SvD DN Expressen och ett välformulerat inlägg i DN Kultur

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur

One response to “I vägaskälet

  1. Daniel von Sydow

    Ja, Axel. Tiden går – och vi inte alltid i takt med den.
    Men gårdagens kändisar är inte alltid dagens – och dagens kändisar är totalt obekanta för oss. Eller vet du vem Erik Saade är? Vi kan olika saker, Axel, och vi får leva med att vår kunskap blir allt mer egal för våra barns generation samtidigt som vi snart kommer att säga, som våra föräldrar till oss: Stäng av det där oväsendet!
    Ack ja. Jag har ju hållit på med Dag Hammarskjöld en hel del de senaste åren och han är fortfarande hjälpligt bekant. Men i din hembygd Gamla Uppsala jobbade en mig närstående person i kiosken på Odinsborg i början av 1970-talet och där var den största försäljningsartikeln då ett vykort föreställande Dag Hammarskjölds grav inne i det något nyare Uppsalas gamla kyrkogård. Så är det inte längre. Och det kanske inte är så tokigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s