Ett svårskött pastorat

Idag är det söndag.

(Av tradition en dag för eftertanke, eftersom då, på den tiden det begav sig, inträffade sådana saker som det fanns anledning att begrunda. Oftast handlade det om lördagens fröjder med vidhängande Ågren, men som nu har övergått i stilla begrundan av veckan som varit.)
Som Du, käre läsare, säkert lagt märke till ägnar sig vi flanörer mången stund att tala om det existentiella. Så har skett även denna vecka. Ibland undrar vi, Daniel och jag, om det har med åldern att göra, men faktum är att de flesta ämnena som vi penetrerar kommer att snudda vid alla de svåra gränsdragningar vad gäller människans existens; och som skänker de flesta och största värdena i vår tillvaro.
Vi är båda helt ense om att existentiella trosfrågor inte är något annat än något högst individuellt, som skall bemötas med respekt. Uttalandet:
”jag tror på en gud” – eller dess motsats – kan bara besvaras med  ett enkelt accepterande ”jaså”. (Det finns liksom inget att tillägga, även om många har svårt att acceptera detta, att tro är just inget mer än tro. Man kan till och med slå ihjäl varandra för den ”goda” sakens skull.)
Vi har även förståelse för att människor som tror på en gemensam sak sluter sig samman i olika typer av församlingar eller samfund. Men så kommer frågan då dessa får för sig att deras tro även bör gälla för andra – då slår vi bakut.
Staten skall vara sekulär.
Så långt är vi, Daniel och jag, eniga, men samtidigt båda medvetna om att det finns många svåra gränsdragningsproblem. Dock verkar det som om Daniel är något mer tolerant gentemot det kristna inflytandet i vår egen statsbildning – med ett undantag*.

Vad jag menar (i min intoleranta hållning) kanske bäst kan åskådliggöras genom att hänvisa till EU-minister Birgitta Ohlsson, som skrev i UNT om just dessa frågor. I det mesta i artikeln kan jag nog instämma, men det finns en passus som jag ställer mig något skeptisk till. Hon skriver:  Den sekulära staten behöver inte vara negativ till religion, tvärtom kan religiösa organisationer stödjas eftersom de utgör en viktig del av civilsamhället.
Personligen menar jag att den sekulära staten naturligtvis inte skall vara negativ till religion och dess utövare, men att därifrån att komma till slutledningen att man skall stötta desamma är en farlig väg. Detta öppnar bara upp för ett ömsesidigt beroendeförhållande. Om tron i skilda trossamfund är stark nog så behövs inte något stöd från den sekulära staten.
I bakhuvudet har jag novellen ”Ett svårskött pastorat”** där handlingen kretsar kring hur godsägaren Calle Kula ärver godset Asatorp och i sin nya roll som sådan kommer på kant med hemförsamlingens övernitiske unge präst. För att driva med denne låter Calle Kula omvända sina underlydande på godset till asaläran. Den sekuläre Calle Kulas stora misstag var att han sökte stödja ett trossamfund men hans skämt glider dock till slut honom ur händerna, och när vissa fanatiska asakonvertiter vill låta offra sin husbonde tvingas han fly fältet.

Som sagt; det finns mycket att tala om varför det är mycket troligt att vi återkommer i frågan. Allra helst som Daniel  fått smak på ett uttalande, som jag instämmer helt och hållet i:
”För varje komplext problem finns det ett enkelt svar, och det är fel.” ***

/Axel

* Våra grundläggande rättigheter finns inskrivna i regeringsformen som statuerar att vi har religionsfrihet. Detta gäller dock inte vår kung eller kommande drottning … Sic!

** Ett svårskött pastorat av Axel Wallengren, alias Falstaff, fakir.

*** Läs vidare i Daniels blogg.

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur

One response to “Ett svårskött pastorat

  1. Pingback: Håll rågången ren | Flanera.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s