Om enfald

Jag vet att Axel förbereder en längre drapa för att råda bot på spalttorkan i bloggen och jag vet på ett ungefär vad han skall skriva om, så jag försöker variera mig. Först som sist vill jag påpeka att rubriken inte har något med Axel att göra, om nu någon trodde det. Det har mer med det han skall skriva om, nämligen politik och politiker. Jag vill i sann liberal anda förtydliga mig och skriva att å ena sidan tycker jag att politik och dess företrädare kan framstå som enfaldiga men jag tror å andra sidan inte att de är dumma i huvudet, de som håller på med politik. Däremot tror jag att det politiska spelet är fördummande.

Jag tror alltså inte alls att Cecilia Forss, moderat kommunalråd i Uppsala, är korkad men anser att det hon skrivit om att alla moderata debattinlägg i Upsala Nya Tidning skall inhämta klartecken från Uppsalamoderaterna var enfaldigt. Ordet ”enfald” är bra, eftersom det har två sidor, dels den rena dumheten, dels det ensidiga. Och det är det senare jag avser här. Jag inser att det för en företrädare för ett parti naturligtvis kan vara irriterande att partimedlemmar framför andra åsikter än de som förankrats lokalt, men att skriva det till den som gjort ”övertrampet” och inbilla sig att han (i det här fallet var det en han) inte skall ge det vidare spridning, det är, om inte annat, naivt.

Nu är det ju inte bara inom Moderaterna som den politiska enfalden frodas, men den har kommit till uttryck allt tydligare sedan partiet blivit det dominerande inom regeringen – eller ”statsbärande”, som man där med osedvanligt dålig känsla för språkliga nyanser och associationer uttryckt det. Det är det odiskutabelt största partiet i Alliansen, men det innebär inte att man därför har rätt att köra över de andra regeringspartiernas hjärtefrågor, vilket emellertid är just vad som sker emellanåt. Det är mångfald, inte enfald, som är Alliansens styrka. Kristdemokraterna visar sin enfald i att öppet diskutera att – och när – Göran Hägglund, partiets enda egentliga tillgång, skall avgå och genom att släppa fram den oavbrutet talande och oavbrutet leende Ebba Busch i alla sammanhang. Finns det någon som efteråt kan minnas ett enda ord av det hon sagt? Fallet Maud Olofsson är lite annorlunda, hon är inte lika ensam, men Centerpartiet är ju inte ett parti som överflödar av skarpa hjärnor, om man säger så. Enfalden i den ”rödgröna röran” lämnar jag av utrymmesskäl därhän, men det finns exempel på den varan även på den kanten.

Jag nämnde Cecilia Forss kommunalrådstitel ovan, så att hon inte skulle blandas ihop med den utmärkta skådespelerskan med samma namn i Icareklamen och just nu på Uppsala stadsteater. I Icas senaste tv-reklam medverkar som kanske några sett Herman Lindqvist på ett sätt som fick honom att stiga i min aktning. Döm då om min besvikelse när jag läser att han blev ”urförbannad” över hur hans lilla föreläsning klipptes bort. Där kan man också tala om enfald.

/Daniel

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s