Är tankeverksamhet förbjuden?

Ni har säkert sett på tv om kurdiska kvinnor som hotats till livet av sina närmaste och därför flytt hit men som ändå inte anses böra få uppehållstillstånd i Sverige. Ett telefonsamtal återgavs, där fadern lovade (jo, det var det ord som användes) att döda henne så fort hon återvänt hem. Alternativt skulle han åka hit i samma syfte. Och klarade inte han av det, så skulle hennes bröder ta vid, bedyrade fadern. Jag skall inte dyka ned i det träsk av obildning och bristande insikt i vad som menas att vara människa som utgör grogrunden för dessa så kallade hedersmord (ett i sammanhanget makabert olämpligt ord). Någon heder i vanlig mening finns naturligtvis inte med i spelet, bara vilja att behärska och ställa villkor.

Att dessa, som sagt, ofta djupt obildade människor inte vet bättre är en sak, men att åtminstone nödtorftigt utbildade tjänstemän på Migrationsverket och andra statliga organ inte kan förmå sig till att inse att vår heder kräver att de drabbade skall få stanna här och få det skydd som står att uppbringa, det är åtminstone för mig totalt obegripligt. Det går inte att skylla på regelverk om det är det som hindrar att uppehållstillstånd utdelas. I så fall är det tjänstemännens och -kvinnornas förbannade skyldighet att ändra på regelverket så att det blir möjligt. De skall kunna tänka själva. Tjänstemän inbillar sig ibland att de på något sätt står över den ”vanliga” människan och glömmer att de i själva verket är allas våra betalda drängar. Och det gäller politiker också. Vi har satt dem på de platser där de är för att utföra ett arbete som vi kan vara belåtna med. Blir vi inte belåtna med deras arbete, så skall de bort. Och även om jag ogillar bruk av vapen, så laddar jag min symboliska revolver varje gång jag hör någon blekfis till minister eller generaldirektör som skyller ifrån sig och säger att de inte kan uttala sig ”i det enskilda fallet”, när journalister frågor. Jo, det är just det enskilda fallet de skall uttala sig om när någon ställer en berättigad fråga om det enskilda fallet.

Jag tror det kom lite adrenalin där! För att muntra upp det hela vill jag hänvisa till Leif GW Perssons krönika i Expressen om Göran Persson.

/Daniel

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Medier, Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s