Lex ”Hjalmar från Kalmar”.

Hjalmars pärleport

Det känns faktiskt lite genant att beskriva den verklighet som jag växte upp i vad gäller ”lek och idrott” – i alla fall sedan man läser i reportage om vad som idag tycks vara legio på våra fotbollsarenor.

Jag uppfostrades i den anda som rådde på Tunavallen i Eskilstuna under 50- och 60-talet. ”Kamraterna” sprang in på plan och publiken applåderade och hurrade. Möjligen saknades ”Hjalmar från Kalmar” i publikhavet, sedan länsman betraktat honom varandes i det tillståndet att han inte skulle varken uppfatta, än mindre uppskatta vad som skulle hända på fotbollsplanen. Det enda busaktiga som förkom var det välkända korvtricket, som gick ut på att en slyngel köpte en varmkorv med extra senap för att sedan använda den som tillhygge då han trängde sig fram till staketet närmast plan. Detta under varning till alla som var rädd om sina kläder: Akta korven! Akta korven!
Visst hände det att någon överförfriskad tycktes i länsmans ögon hejade något mer ljudligt än vanligt inne på arenan, men som sagt; fyllerilagen gällde även sedan man betalat entré.

På den tiden nådde svensk lagstiftnings jurisdiktionsområde även innanför grindarna. Tyvärr verkar dagens idrott tycks lida av en förlåtande attityd gentemot lymlar och huliganer – de ingår ju i kollektivet. Ett kollektiv där man för enkelhetens skull dragit alla över en kam.
Att våldet som utövas på innerplan har en egen lagstiftning kan man ju verkligen undra över. Omvänt skulle man kunna åtgärda en misshandel ute i samhället med att gult kort och förmaningen att ”gör du så här en gång till så får du ett rött kort”. Naturligtvis skulle inte något kunnat inträffa, men nu gäller det som sker i skydd av kollektivet. Mycket av det som sker inne på dagens idrottsarenor utförs av individer som definitivt skulle föranleda polisens ingripande, men här verkar det handla om resursbrist och därmed ökad tolerans för en subkultur som skulle t.o.m. vara ”Hjalmar från Kalmar” helt främmande.

Att inkompetensen och rädslan att stöta sig med allehanda ekonomiska intressen inom idrottsvärldens skyddade värld gör att vi nu skördar den draksådd som det alltmer tolererande samhället givit oss under de senaste årtiondena.

Låt svensk lagstiftning gälla överallt och lagför de enskilda individer som begår brott innanför som utanför grindarna

Jag tror faktiskt att ”Hjalmar från Kalmar” i sin himmel skulle le gillande för en sådan enkel åtgärd.

/Axel

P.S. Strax framträder ett antal riksdagsledamöter och har synpunkter på idrottens – läs fotbollens – förfall. En centerpartist, Johan Linander, tillika rättspolitisk talesperson och vice ordförande i justitieutskottet uttrycker sig sålunda i SvD :
– Det behövs göras mer för att förhindra för den här typen av huliganer att förstöra idrotten för alla oss andra.

Men kära nån. Räcker det inte med att att tillämpa svensk lag?
Och som Mårten Schulttz förfäktar i dagens blogg i DN: ”Vi måste städa upp skiten gemensamt” – och det via skattsedeln.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s