En klunk för mycket

Det tillhör inte vanligheterna att undertecknad recenserar enskilda böcker, allra helst jag läser det mesta i pocketformat – det vill säga – aktualiteten är väl passerad. Men inspirerad av Hanne Kjöller, ledarskribent på DN, som skriver om en 2 år gammal bok, så tänkte jag att jag måste få ur mig det som har tryckt mig länge.  Väl medveten om att många författare kämpar i sitt anletes svett och har haft många duster med sin litteratör och sitt förlag, så vill jag inte sätta mig till doms över andras alster.. Men så händer det att en väl etablerad författare skriver en bok som känns lite att den är skriven med vänster hand.
I detta fall handlar det om Håkan Nessers bok, Maskarna på Carmine Street – även den från 2009.
Men där skiljer sig böckerna tydligen åt. Annica Tribergs bok om ”100 sätt att rädda maten” skapar positiva vibrationer, samtidigt som jag gjort att jag kände mig tvungen att lägga ifrån mig Håkan Nessers fristående roman i New York-miljö. Den är och förblir oläst till slut.
Det handlar nu inte om intrigen, ej heller språket utan det handlar om en liten, liten detalj, men som likt en sten i skon växer till något veritabelt obekvämt. ”Stenen” har jag lagt märke till i tidigare böcker, men denna gång har den förvandlats till en grusgrop.
Vad handlar det då om som gjort att jag kan inte läsa boken till slut?

Jo; håll i er!
På var och varannan sida tar sig huvudpersonen Erik, eller mr Edwards, eller hustrun Winnie … jag snart sagt varenda person, en klunk … ”han tog en klunk vatten”,” han tog en klunk öl”, ”han tog en klunk kaffe”, ”jag dricker en klunk vatten”, ”hon tog en klunk vin” … och inte bara en gång.
För det första har jag alltid tyckt att ordet klunk har något ociviliserat över sig – man dricker inte, utan man ”halsar” portionsvis och stressat på något sätt. Men det värsta är inte irritationen av företeelsen att en personerna dricker så ofta – det får man stå med då dessa rör sig i en bartät miljö. Men varför, Håkan Nesser, måste man just ”klunka” till den milda grad. Allra helst som interiörerna i övrigt ger intrycket att av att ”drickarna” sitter i lugn och ro och ”klunkar”.

Ett hastverk månne?

/Axel

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s