Irritationsmoment

Nu skall jag tala om vad jag irriterar mig på.

Axel tror väl att jag skall skriva om något språkligt, men denna gång rör det sig mest om rena dumheter. Ni kanske såg Uppdrag granskning nyligen, där de olika kommunalråden och tjänstemännen alla försökte fly undan sitt misslyckande genom att säga att de inte ”kan uttala sig i det enskilda fallet”, det vill säga att de inte vill  inte  uttala sig om saker, som alla känner till, på grund av ”tystnadsplikten” eller för att det handlar om ”våra kunder”, vilket i det senare fallet är det som förr, i en mindre politiskt korrekt tid, kallades hjonen. Förstår de inte att de hade vuxit i allmänhetens anseende om de sagt att det här är åt helvete och vi skall se vad vi kan göra för att det aldrig skall kunna inträffa igen? I stället lovar de, som alla i ansvarig ställning som misslyckats i sitt arbete, att de ”skall se över sina rutiner”. Det vill säga på ett diskret sätt låta det hela falla i glömska.

Då blir jag förb-nn-d. Bara så att ni vet.

Men det är inte nog med det. Jag har en ”favorit” till bland floskler som jag retat mig på. Det är när folk, på fullt allvar, verkar det, säger att de inte ”vill dö nyfikna”. Vad menar de? Vill de vara mätta, nöjda med att det de nu vet räcker? Att något mer vill de inte känna till?

Bo Strömstedt har i olika föredrag i sin tur citerat sin gamle lärare i Lund, jag tror det var Olle Holmberg, som sagt: ”Man skall vara försiktig med orden, för de betyder något”. Folk borde tänka lite mer på det.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s