Money Talks

Myndighetsutövare?

Debattören Göran Rosenberg försökte i gårdagens DN leda i bevis att pengar skulle vara den enda drivkraften i ett kapitalistiskt samhälle. Han exemplifierar denna åsikt med att nu har t.o.m. den högre utbildningen nåtts av penninghungern och hänvisar till ett förslag där universitet skulle kunna tillgodoräkna sig bonuspengar om de uppvisar ”en särskilt god könsfördelning bland sina professorer”. Det är inte utan att han man kan inse att riktade bidrag, indirekt kan styra och påverka den fria forskningen.
Det bör vara lika fel som att kvotera – men det skriver han inte.

Ett annat exempel på att pengar styr ger han då han pekar på att ”Sverige är i dag det land i Europa som förmodligen gått längst i avreglering och privatisering av offentligt finansierade verksamheter. Det har fått till följd att det i Sverige är vinstdrivande affärsföretag som i allt högre grad utför myndighetsuppgifter.” Ett konkret exempel skulle vara avregleringen av Svensk Bilprovning.
Bilprovningen är en klockren myndighetsuppgift.”
”Bilprovningen får inte misstänkas ha något annat intresse än att hålla trafik- och miljöfarliga bilar från våra vägar”, skriver han vidare.
(I Frankrike fungerar en konkurrensutsatt bilprovning, under strikta regler, mycket väl. Av egen erfarenhet vet jag att det tar maximalt en vecka att få sin bil besiktigad.)

Men här kommer han in på en intressant gränsdragning– var går gränsen mellan det privata och myndighetsutövning – men tyvärr löper han inte linan ut, utan påstår endast att ”lägger vi ut myndighetsutövning på marknaden måste vi antingen öka kontrollen av myndighetsutövningen eller acceptera att pengar börjar styra där vi inte vill att de ska styra.”

Men gäller inte samma regler för myndighetsutövning – att pengarna styr?

Nej, jag tror att den gode hr Rosenberg tittar enögt ( gissa vilket öga) på problematiken. Myndighetsutövning behöver inte vara detsamma som ett statligt utförande, som han vill framskymta. Utförandet kan lika gärna ske via privata initiativ – och antagligen bättre – men kraven på utförarna och deras arbete måste vara glasklara.
Precis vad som gäller all upphandling så är kravspecifikationen på vad som skall utföras det mest väsentliga, men hittills visar det sig att mycken myndighetsutövning lider brist på både kunskap och insikt om hur ”marknaden” fungerar”.

Exemplen är tyvärr både många – och skrämmande.

/Axel

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar, Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s