Bilar konkurrerar ut Domkyrkan

Vad som här följer är, som så ofta när det gäller alster ur min penna, en ren bagatell, men bagateller kanske kan vara viktiga. Det vet man inte förrän längre fram.

Häromveckan var jag ute och gick med min hund, en labradortik i sina bästa år. På väg mot Stadsskogen passerade vi Gamla Nya Kemikum, om någon förstår vad jag menar, vid Engelska parken. Där stod parkerad en oerhört välhållen Cadillac av för mig okänd årgång, förmodligen sent 50-tal. Jag blev lite glad och tittade lite närmare och kände den där förtjusningen man någon gång som barn kände vid liknande tillfällen, men det stannade därvid. jag lyckades till exempel avhålla mig från att kika in genom sidorutan vid förarplatsen för att se hur fort den kunde gå, det vill säga hur långt hastighetsmätaren gick, en uppgift som när bilen och jag var unga upplevdes som vital.

Vi gick vidare, hunden upplivad av att slippa stå stilla när husse tittade på bil och jag glad åt att det finns de som tar på sig ansvaret att hålla en sådan här klenod i ursprungligt skick. Det var samma glädje man kan erfara när man ser en gammal byggnad som rustats med känsla för byggnadshistoria och inte försetts med otidsenliga tillbyggnader och moderniseringar. Efter promenaden tog jag samma väg tillbaka och återsåg bilen. Denna gång stod en man i övre medelåldern och tittade, gick förbi men backade och tog upp telefonen och fotograferade dollargrinet. Vi utbytte åsikter om att det inte är var dag man ser en sådan bil och att dagens bilar minsann inte är så roliga att titta på, så där som medelålders nostalgiker har för vana.

Nästa del i denna poänglösa historia utspelades häromdagen, då jag på väg hem från ett av mina jobb – som pensionär klarar man sig ju inte på bara ett arbete – och såg då, parkerad utanför Ärkebiskopsbostaden, framför en turistbuss, en Lincoln Continental Coupé, av ungefär samma årgång som den tidigare Cadillacen (som min ömma moder alltid uttalade fransyskt: kaddijjak). Det intressanta var att turistbussens passagerare stod omkring bilen, med ryggen mot Domkyrkan och fotograferade varandra poserande bredvid den parkerade bilen.

Bilen hade alltså slagit ut Domkyrkan, åtminstone tillfälligt, som turistattraktion.

Vad kunna vi lära av detta? Platt intet, förmodligen, men kanske att man under turistsäsongen hädanefter skulle låta veteranbilar stå parkerade gratis här och var vid de andra turistfällorna, som  Slottet, Carolina, Universitetshuset och Fyrishov. Det är ett tips från mig till stadens turistansvariga. Och alldeles gratis.

//Daniel

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s