I ensamt majestät

I fredags skedde vaktavlösning på konditori Fågelsången.  Jourhavande bloggföreståndare – Daniel von Sydow – skulle avresa till Västkusten för viss vila, samtidigt som jag återkommit från Frankrike. Eftersom vi endast konverserat via nätet har Flanera.se kommit att brukas sparsamt. Precis som ”it takes two to tango”. Dock, under Daniels bortovaro, har jag nu fått möjligheten att breda ut mig under parollen ”Wenn jemand eine reise tut – i Frankrike” … och i ensamt majestät.

 

 

Lördagen den 2 juli var det tjockt på fransk TV. På France 2 visades Monacobröllop och på France 3 startade årets upplaga av Tour de France.

Med bara en TV skulle det kunna utvecklats till ett växelspel. Hustrun ville titta på ”högdjuren” och deras hattar samtidigt som jag var mer intresserad av Hushovd, Schleck, Contador  och andra fulldopade grabbar.

Hustrun avgick med segern under motivering att högdjurens föreställning inträffade bara en gång, samtidigt som cyklisterna skall göra samma sak – dag efter dag – i 22 dagar. (Att cykla alltså.) Att jag ”tvingades” titta på operettföreställningen var i och för sig lärorikt; dels hur tokigt mänskligheten kan bete sig, dels hur detta kom att återges.

3500 stolar var framställda, varav 1200 inne i kyrkan och 2300 utanför – i 28-gradig värme och gassande sol – där de inbjudna fick åse spektaklet på stora bildskärmar. (Säkert var det många av gästerna som drömde om att det var toalettstolar de satt på under den dryga 3 timmar långa ceremonin – inklusive samling.)

Det viktigaste inslaget i TV-sändningen var la march sur la tapis rouge. Först fick man se när högdjuren lämnade Hotel de Paris med elegant limo, (BMW hade dragit längsta strået), för att de 5 minuter senare anlände till den röda mattan, där de kunde paradera och visa upp sig för 2300, inte lika höga djuren, ”les bestiaux”. (Greppet är genialt och väl känt i historien, hur kungar och kejsare låter tjusa noblessen för att framstå som än tjusigare.)

Här kom  medlemmar ur den diplomatiska kåren, duchess´, markiser, grevar,  prinsar, prinsessor, drottningar, kungar … och till sist när noblessen intagit sina platser inne i kyrkan; då kom:

Le president de la république Nicolas Sarkozy.

Han kom i egen kortege och gick sedan helt ensam på den röda mattan och vinkande, de sista  150 metrarna fram till kyrkan. ( Greppet är genialt och väl känt hur presidenter låter noblessen tjusas av kungar och kejsare, för att senare visa vem det är som bestämmer – men patetiskt)

Albert togs emot av biskopen i Monaco – köksvägen. Charlene kom via en serveringsgång i sällskap med farsan, som mest såg ut som en sydafrikanske bonde iförd ett plagg som han antagligen tidigare bara sett på bild.
När alla var på plats började ett evigt marscherande av biskopar och prelater som sökte se så heliga som bara en människa kan, med händerna uppåtvända, och med en fingertoppskänsla som väl beskriver deras åtbörder. Små korgossar sprang omkring och höll upp böcker för officianterna – pojkarna är ju vana att tjäna, har man ju fått höra. Hovkappellet spelte både Händel och Mozart och gosskören lät som en unison stämma.

Ja, de va fint som f-n.

Och allt detta för att aveln skall befruktas av ”redigt folk”.

P.S. Efter spektaklet blev det kortege i en Lexus (!). I början var det mycket folk, men de sista kilometrarna gick uppför ensliga gator där kravallstaketen var det enda som paret kunde vinka åt. Tala om ensamt majestät!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s