Motvillig respekt

Det är inte ofta jag ger kriminella element kredit, i den moderna betydelsen att visa dem respekt, men de senaste dagarna har jag fått en allt större aktning för pyromaners yrkesskicklighet.

Jag vill på en gång betona att min aktning inte omfattar hur de använder denna skicklighet, tvärtom. När jag nu upprepade gånger försökt elda upp en hög med skräp, kvistar, löv och hö, i ett hörn av trädgården, så kan jag inte annat än svärja över hur illa pyromaner använder sin skicklighet. Kunde de inte stå till buds med att hjälpa till med att få regnvåta skräphögar att brinna, under kontrollerade former, i stället för att ställa till med ohägn?

Det är bara att inse att svenska somrar sällan är lämpliga för braständning. Antingen är det för varmt, och då är det så torrt i markerna att man riskerar att ställa till med elände, eller också blåser det, och då kan det gå lika illa. Men mest, som nu, är det att allt som travats upp i den tilltänkta brasan har utsatts för regn, dag in och dag ut, ibland också i veckovis.

Detta mitt bestyr är också en av anledningarna till att jag inte skrivit något på ett bra tag. Men det har ju Axel i stället skött om så mycket mer. Han har skrivit om de stora frågorna medan jag inte förmår samla mig till mer än denna jeremiad om de små förtretligheterna i livet. För att begränsa pinsamheterna, sätter jag punkt här.

/DvS

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s